Genom dina ögon - del 19
Del 19
Den natten kunde jag inte sova. Alla miljoner tankar snurrade runt i huvudet på mig, känslor och dendär första förkärleken. De var bara han i huvudet. Han var den enda rätta för mig, iallafall nu. Jag kunde känna den mystiska och söta smaken när han kysste mig, i bilen. Dendär fruktiga lukten han hade när han tryckte min kropp närmare hans. Åh de rös i hela kroppen på mig, inifrån och ut. Jag ville känna honom, känna hans andetag, den söta smaken av hans kyssar och den fruktiga doften från hans parfym. Jag måste skaffa den parfymen, bara för att påminnas av hans skönhet. Hur kunde jag vara besatt av honom? Efter vår första dejt. Eller om de nu var en dejt. Vet inte riktigt vad de var för något. De enda jag visste var att jag var helt besatt av honom.
Jag hade lyckats sova några timmar och vaknade upp av att klockan ringde. Åh jag ville verkligen inte gå upp! Jag stängde av alarmet och såg att jag fått ett nytt sms. Jag knappade snabbt upp korden på telefonen och fick upp smset på min vita iPhone. De var ett nummer som jag inte hade lagt in. Jag läste smset:
'Gomorgon miss E. Tack för den trevliga kvällen vi hade igår, jag uppskattar de verkligen. Men jag tror vi ska avsluta vår relation där. Du är min elev och jag är din lärare. De som hände i bilen, var inte menat egentligen. Jag bara gjorde det jag kände för. Det var inget menat och hoppas du inte tog illa vid dig eller tror någonting nu. Om vi fortsätter att utveckla vår relation så kommer mitt företag få sparken från skolan. Det vill jag verkligen inte. Hoppas du förstår och att du inte har fått alldeles för starka känslor för mig. Med vänlig hälsningar YOHIO, VD KEOIS ENTERTAINMENT.'
Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta. Vilka känslor skulle jag visa? Jag ville bryta ihop, men ändå vara stark och gå vidare. Jag visste ju egentligen att de inte skulle bli någonting. De var ju nästintill självklart. Men jag ville ha honom. Och han ville ha mig. Egentligen. Nej, strunta i känslorna nu. Jag torkade tårarna, tog på mig kläderna jag lagt fram dagen innan och gick vidare. Ingenting kunde bryta ner mig nu. Eller?