Del 140 – Akina's perspektiv
Vi hade tillbringat vår eftermiddag i tunébussen tillsammans med alla vänner, både Yohio's vänner och gemensamma vänner. De kändes så konstigt, att vara i tunébussen tillsammans med Seike, sitta i hans knä, hålla hans hand och låta han smeka min ländrygg. Jag hade en konstig känsla i magen. De var här jag och YOHiO tillbringade många kvällar, nätter och timmar i bussen. De kändes fel att vara med Seike nu, fast jag var kär i honom och var hans flickvän. Jag satt, med huvudet lutad mot hans axel och var relativt trött, hade lätt kunnat somna sådär på honom, varmt och bekvämt. När klockan var runt 19 så kunde vi gå in till våra platser. Vi hade platser på golvet, långt fram, vi alla hans vänner och familj. Jag satt bredvid Seike, och han höll min hand och kysste den. Våra blickar träffades, jag log och han kysste mina läppar och viskade i mitt öra.
”Jag älskar dig..” sedan kysste han min nacke, precis bakom örat. Jag ryckte till och log mot honom, jag älskade de. Allting startade vid 20-tiden och Yohios låt var först ut. Han gick upp på podiet, som sträckte sig långt ut från publikhavet till den stora scenen. Låten han hade valt vällde ut ur hägtalarna och han gick på scenen, grasiöst och mjukt, han tog fram sin artistiska sida. Den sidan jag aldrig såg hos honom annars. Hans vackra, lena och mjuka röst vällde ut hur högtalarna när musiken tystnade. Han pratade om sitt artisteri, vad hans låt handlade om och att han är glad att de finns folk där ute som hjälper han att föra sitt budskap vidare. Jag var helt förlamad, i den mjuka och melodiska rösten han hade. Han var så himla fin. Och jag var otroligt kär. Nej herregud så får jag inte tänka. Nej jag har ju faktist Seike. Jag älskade Seike. Tror jag.

Hela låten satt perfekt, allting var perfekt hos honom. Han var så bra, sjöng så fint och showen var faktastisk. Han bjöd på allting, tonartshöjningar, sänkningar, eld, fyrverkerier och scenkläderna som var i svart, guld och rosa/lila. Han var perfektionist ute i fingerspetsarna och nöjde sig inte med att vara bra, han skulle vara bäst. När han sjöng texten:

”Can you see me
Can you feel me
Can you hear me
I'm screaming for you
My head hurts
and my mind's a blur
but I know that you'll always be here.”

Kändes de som han sjöng de från hjärtat. Vad de kanske så han kände för mig? Vad de jag som gjorde att hans hjärta gjorde ont, för att jag inte ville prata med honom? Gjorde de ont i hans själ? Jag fick en klump i magen när jag såg han sjunga just den raden. Den kändes precis menad till mig. Klumpen bara växte och växte, vad hade jag egentligen gjort? Jag drogs mellan två håll, de ena sa att Seike var den rätta, men Yohio var ändå min första kärlek. Min mamma sa till mig en gång: ”Om du blir kär i en annan än den du är tillsammans med, så gå till den andra. Då är den första kärleken inte din rätta..”. Skulle jag gå efter dom orden? Eller skulle jag gå tillbaka till Yohio och lämna Seike. Fan ta känslor och allt vad de innebär.