Del 38 – YOHIO's perspektiv
Jag stod i dörröppningen. Regnet hade börjat sippra ner mot den torra asfalten och gjort så grus och dammpartiklar hade smält samman med asfalten. Jag tog av mig luvan på tröjan när jag gick in, tog av min skorna och vi satte oss i köket, på varsin stol vid köksbordet. Våra blickar möttes, mjuka och lena ögon träffade mina. Jag kände att ögonen ändrade färg, från brun-gröna till röd-bruna. Nej, fel tillfälle.
”Dina ögon ändrar färg.. igen..” sa hon och jag blundade genast, tog ett djupt andetag och öppnade ögonen igen. Jag kände hur lusten att kyssa hennes nacke, hals och kärlek skulle driva mig till vansinne och inte kunna hantera mig själv. Hennes söta och flickiga doft spreds över mig och gjorde mig knäsvag. Nej, sluta tänk på såntdär nu. Koncentration nu, YOHIO. Koncentration..
”Jag har inte ätit på länge.. de ändras efter hur ofta jag äter..” sa jag, och svalde. Min strupe brann av törst, blodtörst. Jag hade inte druckit på länge. Jag ville bara ha ett stort blod. Hennes blod.
”Jag har sushi från igår som tjejerna lämnade kvar till mig..” sa hon, och skulle precis resa sig upp innan jag tog tag i hennes handled och hindrade henne. De brann ännu mer i mig, när jag kände hennes puls under mina fingrar. Jag ville släppa fram vilddjuret i mig, bita henne precis under pulsen och låta hennes vackra, röda blod fylla min mun, strype och få mitt begär tillfredställt. Fast egentligen behövde jag inte blod. Annan mat gjorde mig tillfreds, men blod gjorde mitt begär mer tillfredsställd. Och de var precis de jag behövde nu. De var knappt så jag kunde kontrollera mina känslor och mitt begär längre. Jag ville ha hennes blod. Ingen annans. Men jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon skulle komma till skada. Skuldkänslorna skulle oavsett alltid komma ifatt mig. Hon såg på mig, med en oförstående och nästan rädd blick. Visade jag för mycket av kontrollbehovet nu? Jag kanske var alldeles för påträngande. Nej, jag ville verkligen inte skrämma iväg henne, inte nu när jag äntligen har fått henne tillbaka.
”Du skrämmer mig..” sa hon försiktigt och drog bort sin hand från min. När jag kollade ner på hennes hand så såg jag att handleden var nästan blå. Jag reagerade genast. Hon gned den andra handen om sin handled och såg rädd ut. Jag suckade tungt.
”Vem är du.. egentligen?”