Herregud, vad hade jag gjort? Hade jag gjort slut med min flickvän? Jag sa ju faktist bara att vi skulle ta en paus, eller sa jag verkligen de? Jag sa att jag fortfarande ville vara vän med henne. Jag ville verkligen inte förlora hennes förtroende här nu, men hade jag verkligen gjort slut med henne? Tanken gnagde i skallen på mig där jag gick, i min tjocka dunjacka och rosa Dr Martens kängor. De blåste kallt uppe i Sundsvall idag och de kändes att vintern var påväg upp över Sverige. Även fast de bara var en höstmånad, oktober. Jag kom in i den varma studion, tog av mig jackan och ställde tygpåsen med alla mina tillhörigheter i bredvid. Sen gick jag in, ingen i köket.
”Hallå?” sa jag och kom fram till musikbordet. Där satt Patrik och pillade vid datan och knapparna på musikbordet.
”Hejdu..” sa han, slet blicken från datan, tog av sig glasögonen, lutade sig tillbaka i den knarrande snurrstolen och log åt mig.
”De gick bra i Stockholm hörde jag..” sa han. Jag log och stod lutad mot dörrkanten.
”Jo, de var riktigt roligt att göra avslutningen där. Mycket folk och galna fans.” sa jag och skrattade lite. Han satt händerna bakom huvudet och log.
”Du tog med dig flickvännen upp på scenen hörde jag..” han log brett. De högg till i mig. Nej, hon var inte min flickvän längre. Jag hade lämnat henne. De kunde jag inte säga, även fast de var så sanningen låg till. Jag log åt honom och kopplade bort känslorna helt och hållet. Nej jag hade inte tid att tänka på Akina nu. Hon gav mig mycket lycka men oxå mycket sorg. Eller inte mycket sorg, men hennes sjukdom gav mig mycket sorg. Därför tog vi en paus. Slut på diskussionen. Tänkte jag för mig själv.
”Jo, fansen var som galna..” sa jag, skrattade lite och satte mig på en av snurrstolarna bredvid musikbordet.
”Vad sysslar du med då?” jag kollade på datorn. Han klickade in på musikbordet som var på datorn.
”kollar igenom låtar som olika band var här och spelade in. Du förresten, de har kommit massvis med brev från fans och så ska allt dedär signeras..” sa han och pekade mot ett bord som var fullt av brev, posters, singlar, skivor osv. Herregud, skulle jag signera allt detta?
”Aja.. de är väl bara att börja..” jag åkte dit med snurrstolen och började kolla igenom allt.
”Har pappa varit här förresten?” frågade jag.
”Han var här, sen skulle han fixa något vad de nu va kom jag inte ihåg o så skulle han köpa hit mat.. typ” sa han och ryckte på axlarna.
”Åh mat..” sa jag, gick till hallen för att hämta min mobil och ringde honom. Jag ville oxå gärna ha mat. Så han köpte en pizza åt mig oxå. Samtidigt när jag ändå höll i telefonen så skickade jag iväg ett sms till Evelina, frågade om hon kunde hålla koll på Akina åt mig. När jag skickat iväg de så gick jag till bordet för att börja kolla och läsa alla fan-brev. Precis då ringde Evelina.
”Hallå” sa jag och öppnade ett brev samtidigt. Ut ur brevet kom de tre armband och en teckning med mig på.
”Vad har du gjort nu?” frågade hon. Jag blev först lite ställd innan jag fattade vad de handlade om. Jag gick undan till köket och pratade tyst med henne.
”Vi har tagit en paus i vårt förhållande..” sa jag tyst.
”Vad säger du?!” hördes hennes förvånande röst. Ajdå inte hade jag väntat mig den reaktionen.
”Hon har bara blivit sämre och hon förstör för mig oxå, eller sjukdomen gör de. Snälla kan du bara kolla till henne? Hennes mamma kommer under morgondagen..” jag bad henne. Först hörde jag hennes suckande.
”Kom till studion imån kväll, så kan vi prata om de.. Snälla söta du?” bad jag och log ett fånigt leende. Hon suckade en gång till.
”Okey då..” sa hon tillslut.
”Tacktacktacktack! Kom till studion imån så kan jag förklara mer..” och så blev de. Evelina kollade till Akina åt mig. Äntligen kunde jag slappna av en stund.