Del 30 – Ellie's perspektiv
Hjärtat låg mer eller mindre i halsgropen. Herregud, de kändes som hjärtat skulle komma ut ur halsen och jag skulle mer eller mindre kvävas. Andningen blev fortare och nästan hyper. Hissdörrarna öppnades, och vi möttes av ett kontor, ett takvåningskontor i färgerna vitt, svart och rosa i alla nyanser. Stora, öppna, panorama-fönster som släppte in ljus och låg ovanför den tjocka morgonsmogen som låg över Tokyo. De låg svarta och vita, runda mattor på golvet. När vi klev ut ur hissen med speglar möttes vi av hans lilla, svarta hund Luna, som kom springandes, skällande och ville hälsa. Tayla, som älskar hundar, kastade sig mer eller mindre över Luna.
”Luna..!” sa YOHIO och Luna sprang direkt med lätta steg fram till honom och han kom fram, i hans bleka fasad. Nästan vampyrlik i den bleka hyn och smala kroppsbyggnad. Han hade Luna i famnen och gick fram emot oss, med ett leende. Oj, benen vek sig mer eller mindre. Nej, inte nu. Dehär går inte. Inte nu. Illamåendet var stort. Nej jag vill inte. Fast jo.
”Mina elever från skolan, så trevligt att se er..” sa han på den perfekta engelskan. Ingen brytning eller fel uttal där inte. Han var så perfekt. Hela han. Ush. Jag var så himla kär. Egentligen.

Vi alla fyra satt i hans soffa. Tayla hade Luna i knät, Felice hade uppgift att interjuva honom och jag bara satt där, helt totalt förlamad och fick inte fram ett ord. Jag ville egentligen slänga mig över honom, kyssa honom från munnen, ner till halsen via hans tydliga adamsäpple och låta mina händer leka lätt ner på hans hy som täcktes av kläderna. De kläderna kunde jag lika gärna slita av. STOP! Vad är detta för tankar jag har om honom. Nej. Koncentration nu, Ellie. Inga sexuella tankar om din lärare. Eller egentligen var han inte min lärare. Bara producent-föreläsare. Men jag kunde inte låta bli, jag ville verkligen ha honom. Och han ville ha mig. Egentligen. Ush ta dessa känslor och dessa problem.