Del 34 – YOHIO's perspektiv
Vad höll jag egentligen på med? Varför tog jag med henne hem till mig? Till mitt place, takvåningen i de dyraste och lyxigaste huset i hela Tokyo. De skulle ändå aldrig kunna bli hon och jag, jag var alldeles för farlig för henne. Hon förstod bara inte att jag var för farlig för hennes egna bästa, hon skulle egentligen bara veta vem jag egentligen är.

”Vem är du.. egentligen?” frågade hon mig, yttligare en gång när vi satt i soffan, mittemot varandra med varsin kopp te i handen. Luna låg snosande bredvid mig, helt lugn och oberörd att vi faktist hade med oss en tjej hem till våran ungkarls-lya. Eller lyxiga ungkarls-lya kanske man ska säga. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på den fråga. Jag ville inte skrämma bort henne, fast jag visste egentligen att de var nog de enda sättet för mig att bli ensam då hon vägrar att släppa mig eller tankarna på mig. Hon fängslade mig, så mycket så jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag kunde inte kontrollera mig när hon var i närheten. Eller jag kunde de men de var på gränsen att jag förlorade kontrollen varje gång jag såg henne.
”Om jag säger de, så kommer du inte vilja vara med mig längre..” sa jag, suckade och tog en mun av de heta te-vattnet. Hon skakade på huvudet och ställde ner koppen på bordet.
”De enda jag vet om dig, är att du är otroligt rik, en framgångsrik musikproducent som driver en av världens största musikbolag och du är föreläsare på min skola..” sa hon, och satt armbågarna i knät och blicken på mig. Jag smålog och nickade.
”Mer än så behöver du inte veta, Eleanor..” svarade jag henne.
”Sen vet jag oxå att du är väldigt mystisk och hemlighetsfull. Jag vill veta vem du är, vem du egentligen är..” fan. Jag visste att denna fråga skulle komma upp. Vad skulle jag svara på den? Nu var de verkligen sanningens ögonblick. Kunde jag säga till henne att jag egentligen är en vampyr som egentligen bara vill ha henne för att jag har präglats på henne? Nej. De kunde jag inte säga. Eller jo. Jag måste säga de. Jag ställde ner tekoppen på bordet, och kollade henne djupt i ögonen.
”Eleanor, jag är en vampyr..”