Rädslan i hans blick när jag sa de små orden 'jag är gravid' gick inte att beskriva. De var en skräck i ögonen, ren och skär skräck. Han såg helt skräckslagen ut, som om han just fått reda på att hans liv är slut, föralltid. Jag fick ingen konakt med honom, han var helt okontakt bar. Nej vad hade jag nu ställt till med. Ångesten dunkade i mig, varenda hjärtslag kändes som att de skulle förstöra mig innefrån så jag ramlade ihop i en liten pöl på marken. En liten lort. Sa jag de på fel sätt, vid fel tillfälle? Han ville veta sanningen. Och de fick han oxå.
”Är du med barn??” frågade han, reaktionen var utom all kontroll. Han reste sig ur sängen och satt sig på sängkanten. Jag sträckte mig efter honom.
”Förlåt.. älskling..” sa jag och tog hans axel. Han vände blicken mot mig, blicken med skräck. Han satt sin hand på min, och kollade mig djupt i ögonen. Jag var rädd. Herregud, vad skulle hända nu? Skulle han lämna mig? Pågrundav mitt misstag?
”Nej.. säg inte förlåt. Jag har varit lika oaktsam som du..” han skakade på huvudet och sa de, på ett mjukt och lent sätt. Jag blev genast lugn av hans röst, och hans andetag.
”kom..” sa han och la sig ner i sängen igen. Jag la mitt ena ben över hans och tätt emot hans bröst, min trygghet.
”När fick du reda på de..?” frågade han efter en stund när vi varit tysta. Jag suckade tungt och svarade honom.
”Igår.. Evelina var med mig..” sa jag tyst och ville nästan börja gråta. Jag var rädd för framtiden och hur den kommer komma emot mig. Han strök sin hand på min tjocka hår och kyssa min hjässa.
”Tar inte du p-piller förresten..?” frågade han, mjukt och lugn. Jag kollade på honom. Jag visste att den frågan skulle komma fram, förr eller senare. Jag suckade djupt och kollade bort.
”Jag slutade ta dom när jag blev inlagd på SCÄ, tänkte att jag ändå inte skulle bli gravid..” jag avböjde ögonkontakten. Han satt sin hand under min haka.
”De är okey.. jag älskar dig ändå.. och vi klarar detta tillsammans.. eller hur?” han hade de mjuka valpögonen, jag ville bara kyssa honom. Gömma alla mina problem och mina känslor, i honom. Detta var nog en av de svåraste prövningarna för oss.

Nästa morgon gick vi upp tidigt. Jag gick upp redan vid 06:30 för att hinna sminka mig & fixa iordning mig innan 09:00 då vi skulle vara på Friends Arena för mer mello-cirkus. Och innan de skulle de fixas andra grejer. Så nu stod jag framför den stora spegeln, hade skuggat ut ögonskuggan och precis kletat på lösögonfransarna. Då kröp han fram bakom mig och gjorde som han alltid gjorde, satt sina armar runt min midja, mage och kropp och attackerade min hals med kyssar. Sen tog han fram mobilen. Jag vände mitt ansikte mot hans och kysste honom, djupt och mjukt. Han knäppte en bild.
”Tack för att du finns.. älskling” viskade han sen i mitt öra och kysste de mjukt. Jag blev varm i kroppen och sinnet var helt utom sig. Åh vad jag älskade honom, och vad han älskade mig. Bilden la han sedan ut på instagram med texten under: 'My own little lolita-girl. I love her so freaking much ♥'. När jag såg den bilden kastade jag mig i hans armar, hans mjuka och varma armar.
”Och jag älskar dig.. fruktansvärt mycket..” sa jag och låg över honom. Vi kysstes, och han försökte dra upp linnet på mig. Men då skrattade jag och avslutade kyssen.
”Nej.. inte nu..” jag satte mig upp och skulle gå mot spegeln igen. Men blev tillbakadragen igen. Han höll om min midja.
”Sluta.. vi måste gå typ strax..” sa jag skrattande. Han bara log.
”Nej.. stanna en stund till..” sa han, jag skakade på huvudet och klappade honom på kinden.
”Så blir de inga pengar gjorda..”