Del 31
”Hallå Ellie?!” hördes en röst långt bort, fast ändå nära. Tättinpå mig. Jag såg som i en tunnel, mörkt runtomkring samtidigt som de var ljust i en prick som bara kom längre och längre bort ju längre in jag gick i tunneln. Ju fortare sprang efter ljuset, desto fortare försvann de ifrån mig. De var som om jag sprang i ett hamsterhjul och aldrig kom därifrån.
”Ellie??” hördes rösten igen. Den var lätt men ändå ekande. Och jag kom ifatt ljuset, och hade tre ansikten kom upp framför mig. Jag vaknade till med ett ryck.

”Ellie?! Mår du bra?!” frågade Tayla och de tog en stund innan jag uppfattade vad hon sa, eftersom hon pratade engelska. Jag kollade på de tre ansiktena, Tayla, Felice och YOHIO. Hans hand ströks mot min kind, kärleksfullt. Hela magen knep ihop sig och jag vände mig mot Tayla's ansikte.
”Vad hände..?” frågade jag och Felice svarade istället.
”Du svimmade bara.. bara sådär..” sa hon och lät väldigt skärrad av vad som nyss hade hänt. Va? Hade jag svimmat? Av vilken anledning då?
”Du ska nog gå hem nu.. kom” sa Tayla och hjälpte mig upp.
”Nej tjejer, jag hjälper henne mer än gärna hem..” avbröt YOHIO plötsligt. Jag blev skräckslagen och stel. Både Tayla och Felice kollade på varandra innan dom kollade på mig.
”Är de okey..?” frågade dom mig, mjukt. Vad skulle jag svara? Jag blev helt stel och skräckslagen. Men ändå nickade jag till svars. De gjorde tjejerna likadant.
”Okey, vi syns på måndag då.. Ta hand om dig!” sa Felice, strök sin hand på min kind och lämnade mig sedan, tillsammans med han. Killen. Mannen. Myten. Han som fick mig att svimma totalt.

”Hur är de med dig egentligen, Eleanor?” frågade han mig, där jag satt i hans svarta skinnsoffa och han kom gående med ett glas vatten i handen. ”Hoppas att bubbelvatten fungerar bra..” jag nickade sagta och tog emot vattnet och tog en mun av de. De hade en svag smak av citron och lime. Sedan ställde jag ner glaset på bordet.
”Eleanor.. du vet de som hände på cafét och på resturangen.. du ska veta att jag är inte den du tror att jag är. Jag kanske verkar vara den du tror att jag är, men jag är inte den killen som du tror. Jag är mycket mer komplicerad och mycket mer avancerad än vad du någonsin kommer att tro. Så snälla, få inga känslor för mig. De förstör för både dig och mig. Jag vill verkligen inte såra dig och ge dig en chans att uppleva någon som kan älska dig fullt ut. Jag kommer aldrig någonsin kunna älska dig fullt ut utan att de ska bli komplicationer..” hans ögon glöd, och skiftade i färg från grön-brun till brun-röda. Nästan skrämmande hur de skiftade. Mina känslor för han hade inte svalnat. De kommer aldrig svalna. De brände i mig och gjorde mig het, gjorde mitt heta blod ännu hetare och lusten brann i mig. Hela lusten brann för fullt under min hy. Brännande känslor kom i mina ådror där blodet rann. Hela baserade på känslorna jag hade, så kröp jag sagta upp i hans knä, gränslande i soffan och la mina armar runt hans hals. Men han försökte knuffa undan mig.
”Eleanor..” viskade han fram men jag hade redan börjat attackera hans hals med kyssar. Hans andetag blev mer anstängd, tätt intill mitt öra.
”Nej Eleanor.. jag kan inte..” sa han och reste sig. Och lämnade mig, flämtande kvar.