Del 54
Jag suckade, la ner papprena på bordet igen och gick för att öppna dörren. SEIKE stod där utanför. Jag kände genast känslorna blubbla upp i mig, ville jag verkligen prata med honom i detta tillstånd? Hans leende fick mig att smälta inombords, men försökte vara lika hård och stel på utsidan.
”YOHiO skickade mig för att kolla så du lever..” sa han sen. Då släppte jag in honom och gick mot fåtöljen igen där jag satt mig. Han gick långsamt in och dörren bakom honom stängdes med ett klick. När han kom in så satt han sig i den andra fåtöljen som var mittemot honom.
”Akina.. jag måste få förklara mig..” började han säga och satt armbågarna på benen och gömde händerna i ansiktet. Då tog jag ner papprena i knät.
”De var inte meningen att de skulle bli såhär.. De hoppas jag att du förstår, Akina. De var inte alls min mening att jag skulle få känslor för dig från början. YOHiO är en av mina bästa vänner, jag skulle aldrig vilja försöka förstöra för verken honom eller dig. Men jag kan inte hantera dessa känslor för dig, Akina..” han gömde ansiktet i händerna en gång till. Ja, vad skulle man svara på detta? Jag älskar YOHiO mest av allt, men jag besvarade kyssen SEIKE gav mig utan att tveka innan jag fattade vad jag höll på med. Jag satt en hand på SEIKE's axel och såg in i hans brun-gröna ögon. Herregud vad snygg han var.
”Jag förstår dig, SEIKE. Men jag älskar YOHiO..” sa jag med vänlig röst. Han nickade tillbaka som svar.
”Nej, jag borde gå innan YOHiO undrar vart jag är..” sa han och lämnade snabbt rummet och mig kvar. Jag suckade, lutade mig tillbaka i fåtöljen och efter en stund såg jag SEIKE gå där nere och in mot arenan igen. Jag var ensam, igen. Med dessa känslor och kärleksproblematik. Nu ville jag bara sjunka genom jorden, för dessa känslor hatade jag. Jag la mig i sängen en stund, för att vila, samla tankarna och för att kunna arbeta vidare med min svenska uppgift.
Efter att ha sovit en stund så lyckades jag precis klar med svenska uppgiften, och i samma sekund kom YOHiO in genom dörren, försiktigt och tyst. Han log när han såg mig sitta i fåtöljen och jag ställde mig upp, med armarna sträckta mot honom. Dörren stängdes med ett litet klick efteråt, nu kunde vi vara ensamma.
”Åh älskling vad jag har saknat dig idag..” sa han, kysste mig mjukt och ömt. Han smakade sött, choklad, godis och gott. Jag fick samma smak i munnen.
”Du smakar sött..” sa jag och log åt honom. Han skrattade och hade sina armar på min ländrygg/rumpa.
”Vi fick glass, munkar och massvis med godis idag mellan alla spelningar..” sa han och kysste mig en gång till, passionerat. Jag fick ännu mer smak i munnen, och besvarade den helt utan problem. Han smakade ännu sötare och godare nu än vad han brukar göra. Han log åt mig när jag formade hans kindben efter mina händer. Jag var yttligare en gång förtrollad i hans armar, han fick mig knäsvag, hjärtat att gå upp i 110 km och känna mig som viktigast i världen.