Jag somnade nog där en stund innan jag vaknade av att de knackade lätt på dörren. Jag kollade på henne snabbt innan jag såg mot dörren. Evelina kom in smygandes. Jag reste mig upp, gick mot henne och sa till henne att vi kan prata utanför istället. Tyst så smög vi ut och jag stängde dörren så de bara var en liten glimt kvar.

”Du..” sa hon och tog fram en liten påse. ”SEIKE hittade domhär på golvet bredvid henne när vi hittade henne..” sa hon och höll fram dom framför mig. De ena var huvudvärkstabletter och de andra såg jag inte ens vad de var. Sen tog hon fram yttligare en karta med tabletter.
”Vi hittade även laxeringsmedel i badrumsskåpet.. tror du vad jag tror?” sa hon, tyst och kollade upp på mig. Jag nickade. Hade Akina fått ätstörning och sen försökt att ta livet av sig?

Jag lämnade in tabletterna till läkaren som tog över efter skiftet. Och han konstaterade att de var citodon, starka värktabletter som bildades som ett morfin i kroppen. Överdos av de blandat med andra tabletter så är du körd. Herregud, hur kunde jag missa detta? Ätstörningen kunde jag nästan räkna ut sen förra gången vi var här och blodvärdena var relativit låga och hon led av järnbrist. Sen när vi kom hem så ville hon ju inte ens äta något. Men att hon ville ta livet av sig med vanliga värktabletter och starka morfin-tabletter? De kunde jag aldrig tro. Vad de kärleksdramat mellan mig, henne och Seike som tog hårt på henne? Var jag för hård mot henne? Nej de var inte mitt fel att hon gjorde som hon gjorde. När hon vaknat sen så fick dom magpumpa henne för att se så hon inte stoppat i sig fler tabletter. De hade hon inte gjort. Evelina och SEIKE var snälla och stannade kvar tillsammans med mig. Pappa skulle komma senare under morgonen oxå. Jag pratade mestadels med Evelina och knappt med SEIKE, han visste nog att han gjorde fel. Efter en stund fick jag komma in till henne, och hon var vaken men halvt medtagen.
”älskling..” sa jag till henne, gick fram mot henne med tårar i ögonen. Jag satte mig på sängkanten och tog hennes hand, höll den intill min kind och smekte den. Hon såg helt förstörd ut, som hon inte hade fått ro på år och dar.
”Förlåt mig..” viskade hon fram. Jag tog min fria hand och strök den på hennes kind.
”De är inte ditt fel att de har blivit såhär..” jag ville så gärna kyssa henne, så jag lutade mig fram och kysste hennes kind, la mitt ansikte mot hennes hals och drog in hennes doft. Tänk om jag förlorade henne nu? Tänk om detta var sista gången jag fick dra in hennes söta och friska doft i mina lungor. Tankarna bara nedövade mig och jag lyfte huvudet så våra blickar träffades. Hon rörde sin hand mot min kind och torkade bort tåren som hade letat sig ner för kinden. Jag log lite försiktigt och kysste hennes handflata när hon drog ner den för kinden och kindbenet. Sen la jag ner huvudet på madrassen och tog hennes hand och höll den intill mig. Jag kände mig helt bedrövad av allting som hade hänt denna helg.