Del 168 – Yohio's perspektiv
Jag ville inte lämna henne, den morgonen. Hon skulle vara ledig idag från dagvårds behandlingen. Jag måste verkligen jobba, de var snart skivsläpp och de sista skulle fixas på skivan. Snart var den klar, men jag var inte nöjd. Inte de minsta än. Jag hade ordnat frukost till henne, som stod på köksbordet. Nu hade jag precis tagit på mig kläder, som gick i färgerna svart, vit och rosa. Jag satt mig på huk framför henne när hon låg i sängen. Jag rörde hennes hand, lite smått. Hon öppnade sina små trötta ögon och blundade två gåner innan hon kollade på mig. Jag strök två fingrar på hennes kind och log åt henne.
”Godmorgon älskling.. jag har gjort frukost åt dig, de står på bordet..” sa jag, mjukt, lent och tyst åt henne. Hon nickade försiktigt.
”När är du hemma?” frågade hon, hest.
”Jag vet inte, inte alls för sent. Jag hör av mig..” sa jag, tog hennes hand och kysste hennes panna.
”Jag älskar dig..” viskade jag till henne innan jag gick.
”Och jag dig..” svarade hon.

Jag gick på de blöta & snöiga gatorna, i den dimmiga morgonen. Klockan var nog närmare 9 nu och jag skulle spela in de sista på skivan, eller jag skulle finputsa de sista innan skivsläppet. Jag klev in genom glasdörren in till kontoret, tog av mig ytterkläderna och gick in. De var ingen i hallen eller köket. Jag gick till musikrummet och där satt pappa i en av snurrstolarna med en gitarr i famnen.
”Hej..” sa jag och gick in.
”Hej min son, du är då här tidigt..” sa han, samtidigt som han snurrade på stolen och kollade mot mig när jag satt mig i soffan. Jag satt mig i soffan med en duns och lutade mig tillbaka, gömd bakom solglasögon och min gråa mössa, som jag tog va mig och la på bordet.
”Har de hänt något..?” frågade han och la ifrån sig gitarren. Jag kollade upp på honom. Nej jag kunde inte ljuga för min pappa. Jag suckade och sa sanningen.
”Akina är med barn..” jag kände de hårda blickarna på mig när jag sa de. Men nu var de sagt, sanningen skulle ändå komma fram förr eller senare. Han blev nog lika chockad som jag blev när hon berättade de på hotellet.
”Oj.. öhm.. ja.. vad ska jag säga?” sa han, de kom som en chock. Han skakade på huvudet och jag avbröt honom innan han hann säga något mer.
”Hon ska göra abort, hon har tid hos läkaren på fredag..” sa jag. De tog i när jag sa de. Men de var bäst, för både oss och för barnet. Vi var för unga för att vara föräldrar och alldeles för upptagna. Hon hade inte ens gått första året på gymnasiet och jag var mitt uppe i mitt liv som artist och manager åt Desaiha. Inte hade vi tid att vara upptagna föräldrar nu.
”Jag tror de är de enda rätta, ni har inte tid att vara föräldrar.. ni är ju bara barn..” sa pappa. Jag suckade och skrattade lite tyst.
”Pappa, jag är 18 år, jag tror att jag kan klassas som vuxen..” jag skrattade lite åt honom. Han suckade och skrattade med.
”Men Akina är bara 16, tänk på de.. men för mig kommer du alltid vara min lilla son..” sa han och blinkade med ena ögat. Jag himlade med ögonen och vi började jobba med de vi egentligen skulle göra.