Del 163
Nu började kaoset igen. Mello-kaoset. Idag gällde de, idag skulle jag vinna melodifestivalen och få åka ner till Danmark och representera Sverige i Eurovision song contest 2014. Så var de i mina tankar iallafall. Vi skulle vara på plats i Friends arena kl 09:30 för infomation om hur dagen skulle läggas upp, interjuver med media, ett genrep och massa annat. Fast de var lugnare denna finaldagen än vad de var förra året, då allting var helt nytt. Men nu kände jag mig ganska lugn, ingen nervösitet eller något sånt. Dock var jag orolig, för Akina. Jag var mer orolig för henne än vad jag var för mig själv, speciellt nu när hon var gravid och var psykiskt instabil. Jag ville hjälpa henne, igenom detta. Sen var jag rädd att, om hon väljer att behålla barnet, att när hon blev större att de skulle väcka ätstörningstankarna till liv, igen. Nej hon skulle inte behålla barnet, de sa hon igår.

”To the end of the wooorld..” sjöng jag upp i sminklogen medans de andra blev sminkade. De sprang, som alltid, folk in och ut från den lilla logen med vita väggar. Akina satt i en av de svarta platsstolarna bredvid spegeln. Jag hade alla scenkläder på mig, allt som jag behövde ha på mig för tillfället iallafall och nu fattades bara sminket. Efter att jag sjungt upp så gick jag fram till henne, satt mig på huk framför henne och la mina händer på hennes lår. Hon kollade på mig, med mjuk och rädd blick. Jag strök två fingrar på hennes kind och viskade:
”De kommer bli bra.. jag lovar..” jag träffade hennes mjuka, mörkbruna ögon, som var fyllda av skräck och rädsla för framtiden. Sen ställde jag mig upp, lyfte hennes ansikte mot mitt och kysste hennes mjuka läppar, en gång.

”Jag älskar dig..” viskade jag, tyst och lent så bara hon hörde de.
”Smink!” sa Nicole och jag kollade på Akina en sista gång, såg henne nicka tyst innan jag vände mig om för att sätta mig i sminkstolen och Nicole satt genast igång med primer, foundation, puder, highligher och allt vad de nu heter. Jag bara satt där, men rastlös som jag är så kunde jag inte sitta still. De var alldeles för tråkigt att sitta still och jag förlorade alldeles för mycket energi, som jag kunde lägga på andra, mer viktigare saker. Nej, jag ville få saker gjort nu. Efter sminket så skulle vi på dagens första interjuv, sen mer interjuver och uppladdning inför finalen och sen första genrepet innan den stora ikväll. Jag var taggad till tusen, samtidigt som tanken om Akina gnagde mig i bakhuvudet och naffsade mig i haserna hela tiden.