Del 162
De var tårar den kvällen, för oss båda. Jag kände mig så hjälplös. Jag ville ta hennes smärta, all smärta. Tror att jag kan hantera smärta bättre än henne. Hon sov, tätt intill mitt bröst hela natten. Jag höll mina armar om henne, och hade huvudet tätt intill hennes hjässa och hår. Hon var trygg i min famn, och jag ville ge henne all den kärlek jag kunde. Och all den energin jag kunde ge. Fast helt psykiskt så var jag helt utpumpad. Jag hade egentligen inte någon energi alls i kroppen. Justnu kände jag bara för att prata med någon, kunna få säga ut vad jag tycker om saker och ting. Jag ville inte bli ung pappa, hon ville inte bli ung mamma. En abort hade varit bra vid detta tillfälle, då ingen av oss ville eller hade tid att få barn. Iallafall inte nu.

De var lördagmorgon. Finaldagen. Jag var helt utpumpad av alla känslor och mello-karusellen. Allting hände på samma gång, men nu skulle finalen äntligen bli klar. Klockan stod på 06:45 för att jag skulle hinna väcka Akina, och vi skulle äta frukost.
”Älskling..” viskade jag, tätt intill hennes öra som täcktes av hennes hår. Hon gnydde lite innan hon öppnade ögonen, försiktigt och mjukt såg jag hennes bruna ögon komma fram. Hon var så vacker, även i morgonruffs och trötta ögon.
”Vi måste gå upp nu..” viskade jag till henne. Hon nickade och torkade sömnen ur ögonen. Efter en stund gick hon in i badrummet och fixade sminket. Jag kunde själv ligga kvar i sängen och kollade facebook, twitter, instagram och aftonbladet. Folk hade skrivit inlägg på både facebook och twitter och kommenterat mig i bilder och önskat mig lycka till. Jag hade verkligen ett brett stöd från mina fans iallafall. Med stora rubriker stod de ”Hen tar hem finalen ikväll”. Jag ville inte veta vem, de gjorde mig bara ännu mer nervös att göra ett bra framträdande.
”Kan jag se ut såhär..?” frågade Akina och gick ut från badrummet. Jag kollade upp från mobilen, och kollade på henne. Hon hade maffiga lösögonfransar som formade hennes asiatiska ögon, ett lätt manga-dock aktiga utseende och ljusrosa minikjol med vita leggins och vita overknee's med rosa rosetter på. Hon var så perfekt. Åh hon var så fin. Jag nickade och log stort.
”Du är vacker, med eller utan kläder..” viskade jag. Hon log stort, och rodnade lite. Jag smålog. Tänk att jag hade fått en såndär vacker flicka, min fina flickvän.