Del 158
När killarna väl stod på scenen smög jag och Nicole ut för att lyssna på dom. Tommy och resten av teamet satt redan där. Yohio hade nyss klivit ut på den långa podiet som ledde fram till scenen. Nerdanför satt fotografer och media, allt för att rappotera såhär två dagar innan finalen. Tommy tog upp sin iPad och kikade in på svenska spel.
”Han ligger högt upp på att vinna iår..” sa han och visade artikeln om vilka som hade högst odds. Fast de vet man ju aldrig, förra året fick han alla publikröster och kom ändå 10 poäng efter Stjernberg. Låten som han hade valt att gå upp på scenen till vällde ut i högtalarna och han gick upp, med mer självförtroende och mer självkänsla än han annars har. När han var ungifär halvvägs hördes hans mjuka och lena röst, han pratade om hur de var att vara med i melodifestivalen, kaoset och allt vad de höll till. Sen var de dax, att gå upp på scenen och körde gärnet. De var nu eller aldrig.

Varenda ton satt, han var perfekt. Självförtroendet lös ut genom varenda del i kroppen på honom. Man såg att han älskade artistlivet, han var en helt annan människa med smink, fixat hår och scenkläder. Han bara sprudlade av adrenalin och glädje när han klev av scenen och fick se mig och Nicole komma gående emot dom.
”För vi är så himla grymma..!” sjöng han och höll fram sina armar. Jag log, skrattade och gick in i hans armar. Han tog emot mig och slängde runt mig i sina armar. Jag kände mig så lätt och fri i hans armar och hans famn. Jag höll armarna runt hans hals, mjukt och lätt. När han slutat snurra runt så höll han mig uppe i luften, tätt intill hans kropp. Jag formade mina händer runt hans käkben och kysste honom, mjukt och ömt. Sen släppte han ner mig, lika mjukt och försiktigt som han fångade mig och snurrade runt mig. Jag tog bort ena handen och satt den andra för hans kind och kindben.
”Vi måste prata sen..” viskade jag. Han såg genast orolig ut. Aj, inte var de denna reaktion jag ville ha.
”Är de allvarligt?” frågade han. Jag skakade på huvudet.
”Vi tar de sen..” viskade jag, försiktigt och vi började gå iväg, nästa stopp var ännu mer interjuver med frågan ”Hur känns de?”. Så var livet som artist. Samma kaos och cirkus hela tiden.

Vid 21-tiden på kvällen kom vi äntligen in på hotellrummet. De var ett dubbelrum han hade fått och min rosa resväska och handväska stod redan inne på rummet när vi kom in. Jag ville bara lägga mig ner i sängen och sova, men nej de fick jag inte. Precis när jag satt mig i den mjuka, grå/svarta sängen blev jag uppdragen igen.
”Nej.. duscha först..” sa han, tog min hand o drog upp mig. Jag suckade och han log.
”Jag älskar dig..” viskade han och pussade mina läppar. Han drog av sig sina kläder, de rosa jeansen drog han ner för höfterna, vaderna och klev ur dom när de kom ner till vristerna. Tröjan slängde han av sig i farten, likaså kallsongerna. Jag bara stod och kollade på honom, jag var förbluffad av hans skönhet, hans vackra bleka kropp och de vackra gitarrhänderna som satt på varmvattnet i duschen. Han mötte min blick, log med dendär lekande blicken och gick fram till mig, tog sina händer bakom min rygg och fick upp snörningen på klänningen som satt i ryggen. Jag drog efter andan, och hans söta doft överbluffade mig.
”Du vill att jag ska klä av dig.. del för del..” sa han på ett sånt fin, sexigt sätt. Jag ville skratta och le, men var helt förbluffad av att han stod framför mig, naken dessutom. Han drog sin nästipp mot mitt käkben, upptill örat och mot tinningen, samtidigt som min klänning föll till marken. Han tog bort rosetterna som satt i mitt hår, knäppte upp min bh som föll till marken och hans fingrar drog av mina trosor. Sen viskade han i mitt öra:
”Klar..” viskade han, mjukt och sexigt och drog med mig till duschen. De varma vattnet svepte om våra kroppar och sminket rann nerför våra kinder, så vi båda såg ut som två pandor. Nu glömde jag helt bort att jag faktist måste prata med honom. De var viktigt. Jag var faktist gravid. Med hans barn, eller Seikes.