Del 134 – YOHiO's perspektiv
Veckorna gick och snart var de dax för Melodifestivalen 2014. De var 6 veckor kvar nu innan vi skulle ta över Sverige, åter en gång. Jag bodde mina dagar i studion och hade inte varit hemma på över en vecka. De enda jag gjorde var att jobba, jobba och jobba, repa inför mello-framträdandet när Marcus och Fredrik var i stan och var allmänt jätte tråkig. På kvällarna var ofta Sebastian, Evelina eller Elias hos mig och höll mig sällskap. Eller tja, jag var ju jätte tråkig som dom alltid sa. Akina hade tydligen flyttat hem till ettan i Sundsvall igen, sa Evelina. Som om jag bryr mig? Hon var ju tillsammans med Seike nu och var lycklig med honom. Jag dög tydligen inte för henne längre. Vi hade inte pratat sen jag var hos henne på SCÄ i Stockholm. Då var hon arg på mig och bad mig lämna henne ifred. Va de jag som hade skadat vår relation från början? När jag sa till henne att jag ville ta en paus i vårt förhållande? Jag sa faktist att jag ville ta en paus, inte göra slut för alltid. Justnu känns de som hon inte vill veta av mig eller se mig överhuvudtaget.

”Tror du på ödet..?” frågade jag Sebastian när han satt med matteboken i soffan i studion. Jag pillade på ett halsband jag höll upp, de skimrade i ljuset som träffade den från lampan. Smycken snurrade på skinnsnöret den hängde på. Han la ner boken i knät och kollade på mig.
”Vadådå?” sa han och kollade på mig. Jag kände blickarna men höll fortfarande på med halsbandet.
”Ja, tror du på ödet?” sa jag med full koncentration på hansbandet.
”Kanske de..” svarade han mig. Jag la ner halsbandet i knät och kollade på honom.
”Tror du att de var menat att Akina skulle lämna mig för Seike?” han suckade och skakade på huvudet.
”Nu är du orättvis, ni gjorde ett uppehåll i ert förhållande och hon blev sjuk. Du vet mycket väl att man inte kan styra över sina känslor.” sa han och kollade mig, djupt i ögonen. Jag nickade lite lätt.
”Ge dig nu, tänk inte sånnadär tankar!” sa han åt mig. Jag suckade och lutade huvudet bakåt mot kanten av soffan och väggen.
”Jag kan inte sluta tänka på henne..” jag dunkade huvudet några gånger i kanten.
”Kärlek är inte lätt..” svarade han mig och kollade ner i matteboken.
”Ja.. jag hatar kärlek. Evelina sa att han är hos henne nu. Seike är med mitt ex i hennes lägenhet i Sundsvall..” jag ville bara få ut henne ur tanken.
”De är henne liv, Yohio. Du kan inte ändra henne..” sa han och jag nickade.
”Du har rätt..” sa jag, reste mig upp och satte mig vid musikbordet. De bästa sättet att slippa alla tankar var att jobba. Kanske därför jag jobbade så mycket nu, för att slippa alla tankar?