Säg att du älskar mig del 129

Del 129
De blev tyst i flera minuter innan han svarade. De kalla blickarna han gav mig, skadade mig och sårade mig djupt. Jag visste att de var fel, jag sa de på fel sätt. Nej, detta var inte bra.
”Älskling.. va är de du säger?” han såg sårat ut på mig, som han inte visste vad jag menade. Jag försökte hålla huvudet kallt och svarade honom.
”De var en bild på dig och en blond tjej på aftonbladet. De stod ”YOHIO's nya tjej..” sa jag, sorgsett och tårar bildade i ögongropen på mig. Tårkanalen sved när tåren rann ut från mitt öga och ner på kinden. Han tog sin hand, smekte min kind med tummen och torkade bort tåren med tummen. Han kollade mig djupt i ögonen, med hans grön-bruna ögon som nästan skiftade i grått. De mjuka ögonen som fick mig trygg och som jag alltid sökte efter.
”Jag har aldrig haft någonannan än dig, Akina. Du är den enda jag har varit kär i..” han rörde sig närmare mitt ansikte och försökte kyssa mina läppar. Känslorna stred i mig, ena sidan sa åt mig att de var rätt, medans andra sa åt mig att backa undan medan jag ändå hade chansen. Hans läppar, närmare mina och ögonen som han hade siktat på mina röda läppar. Han tänkte kyssa mig, ville jag kyssa honom? Nej de ville jag inte. Jag drog undan huvudet och hans hand släppte mitt käkben. Han suckade och vände blicken ifrån mig. Fan nu kom skuldkänslorna oxå.
”Akina, vad ska jag säga så att du tror mig? Varför skulle jag vilja ha någonannan?” De mjuka och gråa ögonen gick över till sårade ögon som gav mig sårade blickar. Jag visste verken in eller ut, ville jag veta av honom, eller ville jag att han skulle försvinna från mig. Nej jag visste inte. Han ville ta en paus från mig, jag ville ha kvar honom. Men nu visste jag inte om jag ville ha tillbaka honom. Han kanske gör samma misstag igen och sårar mig igen. Eller så ger jag honom en ny chans och låter den bli bättre.
NEJ skrek demonerna till mig i huvudet. HAN SÅRAR DIG! Skrek dom i nästa sekund. Sjukdomen tog tag i mig och jag drog mig undan hans närhet, hand och andetag.
”Tjejen du såg på bilden var Marcus flickvän, hon var med oss på melodifestival-mötet när alla de nya artisterna träffade media och presenterade låtarna. Jag har bara dig Akina, du vet själv att jag aldrig skulle lämna dig.” sa han, med en mjuk och len röst, men hans ögon var ändå sårade. Sjukdomen tog tag i mig igen, och jag skakade på huvudet.
”Nej..” sa jag tyst och kollade ner i golvet. Hans frågande blickar kände jag även fast jag inte kollade på honom.
”Lämna mig..” sa jag och kollade på honom. Brinnande av ilska. ”Jag vill inte veta av dig..” tårarna rann långsamt ner för min kind. Hans hand närmade min hy.
”Älskling..” sa han, mjukt men jag slog bort hans hand.
”Nej.. gå..” sa jag med tårarna i ögongropen. Han reste sig upp ur sängen. Gick de lätta stegen mot dörren och vände sig om innan han för att ge mig en sista blick. En sista sårande blick innan han klev ut genom dörren och lämnade mig ensam kvar i familjerummet. Jag la mig ner, kröp ihop i fosterställning i soffan och lät tårarna strömma ner för mina kinder. Gjorde jag fel som stötte bort honom?




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback