Del 60 – YOHiO's perspektiv
De kändes som alla hade förlorat den kvällen. Sverige ville ha YOHIO som vinnare, men istället blev de Robin Stjernberg. Jag förlorade med 33 poäng. De var jag och mitt band som skulle stå på scenen, enligt svenska folket. De blev riktigt uppror efter dedär och folk ville få bort den internationella juryn från melodifestivalen. Enligt dom så var det jag som hade vunnít, ingen annan. Men jag är självklart glad för Robin Stjernbergs skull, men att ligga sist och sen slutligen bli tvåa var en sjuk känsla. Jag som är tävlingsmänniska och hatar att förlora hade problem att inse att jag faktist hade förlorat. Och sen när jag väl insåg att jag hade förlorat blev jag bara depp. De var jag som skulle visa upp Sverige i Eurovision. Ingen annan.
Nu låg jag med Akina bredvid mig i tunebussen. Jag hade hennes ansikte vänd emot mig och hon halvsov på mitt bröst, precis som hon brukade. Jag småsjöng för henne så bara hon hörde så hon skulle slappna av och somna. Egentligen var jag rätt trött själv men jag kunde inte slappna av förän hon sov. Detta med kärlek tog livet av mig, detta var galenskap. Jag älskar kärleken, men de tog ut på mig då jag aldrig kan slappna av, verken i mitt jobb eller när jag är med henne. Vi åkte direkt till skivsigneringen i Vällingby efter efter-festen, så jag fick några timmars sömn innan cirkusen drogs igång igen.
Vi var vid Vällingby kl 9 på morgonen, vid 13 var de dax för singelsignering och uppträdande tillsammans med Robin Stjernberg. Hela teamet var med, precis som alltid. Nu satt jag i sminkstolen när Nicole sminkade och JENZiiH fixade håret. De tog sin lilla tid, ca 1,5 timme innan allting var klart men när de väl blev klart så hade vi lite tid över innan vi skulle ut på scenen. Akina satt i en fåtölj tillsammans med Marcus som lirade på en gitarr och Fredrik som pratade mat tillsammans med Robin Stjernberg och hans team. Jag gick bort till dom och satt mig på huk framför Akina. Hon kollade upp från mobilen och log åt mig.
”va gör du?” frågade jag och la huvudet i hennes knä så jag kunde se hennes mobil.
”kollar alla vännerförfrågningar jag får på facebook..” sa hon med en suck. De var nog uppe i över 100 st nu.
”Är de inte bättre att vi går ut med de nu offeciellt? Media har redan börjat misstänka..” jag lyfte huvudet från hennes knä och mötte hennes ögon, jag såg rädsla. Då strök jag på fingrar på hennes kind.

”Du vet vad vi har pratat om.. om du fortfarande vill ha mig måste du acceptera att bli igenkänd..” då nickade hon sagta. Jag log åt henne.
”Fredrik, ta en bild på oss!” sa jag, tog upp min mobil, drog upp Akina ur soffan och höll mina händer nere vid hennes ländrygg och rumpa. Hon hade sin ena hand vid mitt bröst och den andra runt mitt kindben, och vi kysstes. Fredrik lyckades knäppa tre kort på oss, och jag la sedan ut en av dom på instagram och skrev en text under ”De har varit mycket spekulanter om att jag skulle haft tjej, och här är hon. Detta är min tjej Akina och jag ber er att lämna henne ifred. Hon vill inte ha er på instagram eller facebook. Jag ber er acceptera detta #mylove” skrev jag och så skickade jag iväg de. Nu kändes de bra, att äntligen kommit ut med de isället för att ljuga hela tiden.

Efter spelningen i Vällingby var de dax att åka hem igen. De kom väldigt mkt människor, hela gallerian var knökad med människor och de var många som ville ha autograf på singlar, tröjor och plancher. De lämnade även blommor, gosedjur osv till mig, och de kändes inte direkt rätt att de köpte saker till mig. Men jag kunde inte säga att jag inte tog emot saker. Så pappa fick ta hand om alla grejer. Fick även en del frågor ang bilden på instagram och vart min tjej var. Hon var bakom kulisserna sa jag till dom som frågade, vissa ville träffa henne men jag sa att hon ville vara lite i bakgrunden.
”Dom frågade efter dig idag..” sa jag till henne när vi satt i tunebussen påväg hem till Sundsvall. Akina kollade på mig, med rädsla i blicken.
”Flera ville träffa dig.. du är kändis nu!” sa jag och skrattade lite, naffsade henne i nacken och höll fast henne så hon inte skulle kunna gå någonstanns. Vi låg i soffan och var själva på övervåningen. ”Är du säker på att detta var en bra idé?” frågade hon mig, med osäker blick. Jag tog bort hårstråna från hennes ansikte och kysste hennes panna.
”De hade fått reda på de förr eller senare ändå.. ellerhur?” sa jag till henne, och la ner huvudet bakom hennes. Jag njöt varje sekund av hennes närhet, snart var hon borta från mig igen.