Del 58
Klockan hade börjat närma sig 20:00 då vi, SEIKE, Evelina, Elias, Sebbe och jag fick våra platser i Friends Arena. De var sjukt stort, massvis med folk med skyltar med alla olika namn på bla Anton Ewald, Sean Banan och vi såg även några med YOHiO på. De var dekorerade med både bilder, rosa och vita färger. Jag märkte oxå på fansen hur mycket de tyckte om honom. De skulle bara veta vilken underbar fantastisk person deras idol är bakom allt smink och alla hårprodukter. Han är så mycket mer än bara en idol och en seriefigur som många ser honom som. Han är en fantastisk person och han älskar mig, som ingen annan har gjort. Han gav mig tillit, lojalitet och kärlek som ingen annan utanför min familj har gjort. Precis innan hela kalaset skulle starta fick jag ett sms från mamma. Jag öppnade smset och såg att hon skickat en bild där hela familjen satt i soffan, Astrid och Alice hade gjort sitt hår lockigt och försökt att färga topparna rosa precis som YOHiO, men de rosa syndes knappt på de bruna håret. Sen hade de ögonskugga och rosa läppstift. De hade oxå dukat upp med ostbågar och cola. Under bilden hade mamma skrivit 'Annie har gjort om Astrid & Alice till små mini-yohio's. Ikväll hejar vi fram din älskling. Puss mamma med familjen' hade hon skrivit. Jag fick nästan tårar i ögonen, gud vad jag saknade min familj hemma i mitt Göteborg. De är något speciellt med den staden, staden jag vuxit upp i och som har gjort mig till den jag är, på både gott och ont. Strax efter fick jag ett nytt mms, av Molly. Jag öppnade de och såg en bild på Sonia, med stora godisskålen i handen och klädd i en rosa lolitaklänning, den hon hade fått av mig då den var för liten för mig. Jag hade sett henne i den klänningen en gång tidigare, kanske de skulle bli som jag nu? Jag skrattade lite och la ner mobilen i tygpåsen igen. Nu startade hela cirkusen, och om någon timme skulle min pojkvän stiga upp på den stora scenen.

YOHIO startade sist av alla i startgruppen. Så innan vi fick se han på scenen nästan en timme senare så skulle vi gå igenom alla de övriga 9 bidragen. Bla Ulrik Munther, David Lindgren, Anton Ewald, Sean Banan och Robin Stjernberg som sjöng innan de var dax för YOHIO. När Gina började prata om sista biraget nr 10 så började folk jubla, och när hon ropade ut namnet YOHIO och låten Pedel Hearts spelades ut när han klev upp på podiet som ledde fram till scenen. Han stod där uppe med utsträckta armar och huvudet bakåt medan folk överöste honom med applåder och kärlek, när han sedan började gå framåt så slog han händerna med folk som sträckte ut handen. Han log och hela han lös upp av lycka, han älskade artistlivet, uppmärksamheten och allt vad de höll till. De fanns inget spår att vi bråkade tidigare under dagen. Han gick med glamorösa, smäckra och lätta steg på podiet som ledde hela vägen fram till scenen. När han kommit halvvägs så stannade han, och bilder började komma upp på honom och han berättade om vad han står för, vad han tycker om normer och att de var gammalmodigt. Han var så perfekt i de han sa, han sa de i den mjuka och lena rösten han alltid har, den rösten som får mig lugn i själen. Han ställde sig sedan på scenen, låten började, Linder satt bakom trummorna, Marcus & Fredrik kom fram med gitarr & bas, och YOHIO stod förberedd på de den snurrande podiet. Genom hela numret var de eld, de var fyrverkerier och konfettiregn över publiken. Allting satt genom hela låten, tonartshöjningarna satt och growlningen i slutet. Publiken jublade högt, och älskade de. Innan han gick av scenen flörtade han med kameran. Åh han var så perfektion, han var så bäst. Detta skulle han vinna. Den saken var säker.