Del 154
Veckorna gick och nu var Yohio och resten av teamet påväg ner till Stockholm för melodifestival-veckan, genrep, interjuver, välkommsfest, signeringar och massvis med annat som tillhör melodifestival-cirkusen. Jag stannade hemma några dagar extra, gick fortfarande på dagvården för ätstörningarna och åkte ner under torsdagen. Resten av gänget skulle inte komma ner förän under lördagsmorgonen. Men Yohio ville att jag skulle vara där några dagar innan, så jag var med honom. Nu väntade jag på Evelina. Hon skulle möta upp mig på stan efter dagvården jag hade, slutade vid 15-tiden då hon slutade skolan. De hade hänt lite saker, eller hänt och hänt. Jag vet inte riktigt om de är sant. Jag hade glömt att ta mina p-piller den senaste månaderna. Eller lättare sagt, jag orkade inte ta de. De var hela sanningen. Och självklart tänkte jag inte på konsekvenserna och tänkte att jag ändå tog p-piller. Så tänkte jag varje gång, men jag sköt mina problem framför mig. Hur stor chans är de att jag blir gravid? Nej den chansen var liten, trodde jag. Nu de senaste månaderna hade jag inte fått tillbaka min mens. Herregud. Jag kanske var gravid ändå. Jag ville berätta för henne först, hon förstod mig precis. Nu såg jag Evelina komma gående emot mig, med sitt blonda hår och sitt stora leende.
”Hej..” sa jag och vi kramades. Hon kramade mig tillbaka.
”Åh Akina, vad jag har saknat att umgås med dig!” sa hon och jag mötte hennes leende igen. Jag hade en tår i ögonvrån, som hon såg direkt.
”Ajdå.. vad har hänt?” frågade hon och vi gick armkrok, och gick långsamt ute vid de lilla torget. Jag stannade upp och hon mötte min blick med ett neutralt ansiktsuttryck.
”Jag.. har gjort något dumt..” sa jag, försiktigt. Hon suckade och himlade med ögonen.
”Sluta prata i gåtor nu, Akina. Vad har du gjort?” hon spärrade ögonen i mig.
”Jag tror att jag är med barn..” viskade jag, tyst och hon kollade på mig, med skärrad blick.
”Oj.. är du säker?” frågade hon yttligare en gång. Jag ryckte på axlarna.
”Jag har inte gjort något test.. men jag har inte haft mens på månader.. sen jag slutade med p-piller..” hon kollade på mig, de allvarliga och seriösa blickarna fick mig att känna mig som en liten fjant.
”Vadå slutade med p-piller?! Du slutade väl inte bara ta dom sen du blev tillsammans med Seike?!” hennes ord var hårda. Jag kollade ner i marken och nickade långtsamt.
”Jag slutade med dom när jag blev inlagd på SCÄ, sen gick allting så fort med Seike och jag struntade i att ta nya för de skulle ändå inte bli något för att jag varit sjuk..” jag vågade inte möta hennes blick, den var nog fylld av ilska och oro. Vad hade jag gjort egentligen?
”Asså Akina.. åh du är så dum!” sa hon och slog mig löst på axeln. Jag kollade fortfarande ner i marken.
”Nej, vi måste göra något åt saken.. mot apoteket!” sa hon, tog mig i armen och drog med mig. Blev hon inte argare än så? Jag trodde hon skulle bli arg, chocken kom.
”Blev du inte arg..?” pep jag fram och träffad hennes blick, som nu var mjuk och len.
”Såklart inte, lilla söta du. De är ju inte ditt fel att de har blivit såhär.. eller hur?” hon strök två fingrar på min kind. Jag rös, och blev lugn i mig själv. Hon hade rätt. De var fel av mig att sluta ta p-piller helt plötsligt, men de var lika mycket hans fel.