Del 153
Vi satt några timmar i studion, Yohio sjöng om låt efter låt, perfektionisten i honom visade sig och han var inte nöjd alls med sin sång idag. Patrik gick efter några timmar medan jag och Yohio satt kvar i studion. Jag satt i hans knä på snurrstolen, med hans armar vid mina sidor och han fipplade med knapparna på tangentbordet till datan. Han satt på de melodier han sjöng idag och suckade.
”De låter falsk.. och surt..” stönade han och la huvudet mot min rygg. Jag vände mig om och träffade hans blick. Jag la hans huvud i mina händer, formade dom efter hans käkben och smekte hans kindben med mina tummar.
”Sluta nu.. du är bäst. De vet du..” sa jag till honom. Han hade ett neutralt ansiktsuttryck och blick. Med mjuka och lätta rörelser träffade han mina läppar och kysste dom, mjukt och sensuellt. Jag flyttade ner mina händer från käkbenen till hans hals och drog vänsterhanden förbi hans tydliga adamsäpple och sen ner på hans krage på skjortan. Jag fick upp två knappar på den knäppta skjortan som var knäppt upp till halsen. De visade tydligt vad jag ville, och de visste han. Han ställde sig upp och lät mig sätta mig på musikbordet, bredvid tangentbordet och musikbordet med alla knappar. Han särade mina ben försiktigt och ställde sig mellan dom, han satt sina händer runt min midja och drog upp dom, via magen, brösten och halsen som han försiktigt drog upp mitt ansikte mot hans och formade sina händer vid mina käkben och kindben. Han kysste mig, mjukt och försiktigt på mina läppar och runt min mun, nertill halsen och fingrarna fipplade med tröjan jag hade på mig. Jag slöt ögonen, och njöt emotionellt. Han slutade plötsligt, drog sin näsa längst mina käkben och upp mot mitt öra. Han kysste de och viskade.
”Hem.. nu?” sa han med den mjuka och lena rösten. Jag öppnade ögonen sagta och mötte hans blick, som brann av lust och åtrå. Jag log och höll med honom.
”Kom..” sa han, tog min hand och jag hoppade ner från bordet. Vi tog på oss skorna, ut genom glasdörren. Innan vi gick så larmade han och släckte alla lampor. När han återvände till mig så tog jag hans arm och vi gick armkrok på Sundsvall små gator och mot min lägenhet. Gatubelysningen var de enda som lös och snön föll fortfarande i små flingor runt omkring oss. Vi sa ingenting till varandra, vi gick under tystnad i 10 minuter tills vi kom till min lägenhet. De var en skön tystnad, bara gå runt i armkrok med min fina pojkvän i den lilla staden Sundsvall.