Del 123
Jag vaknade till med ett ryck av att de plingade på dörren. Och sen bankade på dörren.
”Hallå, Akina?” hörde jag en röst bakom dörren. Jag blinkade två ggr innan jag var riktigt i medvetandet. Jag satt mig upp ur soffan och såg mot dörren. Jag borde kanske gå och öppna. De kanske var YOHiO. Då tänker jag inte öppna.
”Hallå, Akina?” sa rösten igen. Nej de var inte den mjuka och lena rösten som Yohio hade. Jag gick upp, tog på min Hello kitty-tofflorna som stod vid min säng och gick till dörren för att öppna. Jag vred sagta om de knarrande låset och öppnade dörren. Där utanför stod Evelina.
”Hej” sa hon och stack in huvudet. Fan, vad ville hon då?
”Hej..” sa jag, tyst och sorgset tillbaka.
”Får jag komma in?” frågade hon. Jag släppte dörren och släppte in henne. Hon gick in och tog av sin sina tofflor. Vi gick in och satte oss i vardagsrummet/sovrummet.
”Yohio pratade med mig förut.. han är orolig för dig..” sa hon när vi satte oss i soffan. Jag spärrade ögonen i henne när hon sa hans namn.
”Lugn.. jag vet att ni har tagit ett uppehåll i ert förhållande..” sa hon med en lugn och melodisk röst. Jag ville egentligen bara gråta. Allt dehär som hände var bara så hemskt.
”Han är orolig för dig..” fortsatte hon. Jag skakade på huvudet.
”Nej.. de är han inte..” sa jag, hårt med tårar i ögonen. Hon satt en hand på mitt ena lår och kollade mig i ögonen.
”Akina, nu är du inte rättvis.. du vet själv att han är orolig för dig..” jag avbröt henne.
”Om han var orolig för mig, så skulle han inte lämna mig..!” jag kollade in i hennes ögon, de blå-gråa ögonen. Hon suckade lätt och skakade på huvudet.
”Du vet att han är orolig för dig, han älskar dig. Men de kanske är bra att ni tar ett uppehåll i erat förhållande nu när du inte mår bra?” åh jag va så arg, hon visste ingenting!
”Jag mår bra, de är han som ville göra slut med mig!!” sa jag, hårt och argt med tårarna sprutande ut ögonen. Hon kramade om mig, och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Hon smekte min rygg och sch:ade mig.
”sch.. de är okey..” sa hon, lugnt och melodiskt. De är jag som har haft fel, jag vet att jag är sjuk och behöver hjälp. Men jag behöver honom, mer än någonsin.

Resterande av kvällen var Evelina hos mig. Vi kollade på film, åt chips och umgicks. Eller tja, jag åt lite chips men hon sa att om jag inte äter chips så fick jag dricka en näringsdryck. Och så blev de. De var lika mycket kalorier i en näringsdryck som i en halv påse chips. Hon sov även hos mig den natten, hon vågade inte lämna mig ensam i lägenheten trotts att hon bara bodde på våningen över mig. Men de var skönt att ha henne hos mig, även fast jag egentligen vill klara mig själv.