Del 122 – Akina's perspektiv
Jag kunde inte smälta de som hände, verken intu mig och mina känslor, eller va de som verkligen hade hänt. Jag förstod inte riktigt hur han tänkte. Ena dagen så drar han med mig upp på scenen under sin konsert, sjunger ”You're the one” och nästa dag lämnar han mig. Eller han tycker vi borde ta en paus. Vad tänker han på egentligen? Förstår han inte att jag behöver honom? De är nu jag behöver honom mer än någonsin. Jag satt, ihopkuren i soffan med armarna runt benen och huvudet i knät. Jag hade på min hans svarta tjocktröja och luvan nerdragen över huvudet. Jag grät, grät och grät. Hans söta och friska lukt satt kvar i tröjan, jag ville lukta på den och känna hans närhet och doft, men så fort jag gjorde de rann tårarna på mig. Bara lukten av honom gjorde mig svag. Jag tog upp mobilen och gick in på instagram. Jag hade 10 bilder som någon hade taggat mig i och massvis med kommentarer. Jag kollade bilderna, de var bilder på mig och Yohio från konserten, allt från när han stod, tätt intill mitt ansikte och sjöng, till när vi kysstes på scenen och när han stod på knä framför mig och höll min hand. Tårarna bildades i ögonen på mig, och helt plöstsligt sprutade tårarna ut ögonen på mig. Jag ville så gärna ha hans närhet och hans kärlek, hans kyssar på min brännheta hy som lekte lätt över min hy. Hans vackra gitarrhänder och gitarr-fingrar som smekte min kropp och byggde upp mig. Efter jag sett bilderna jag blev taggad i så kollade jag genom instagram och såg en bild som han lagt ut. Han hade på sig stora, tonade solglasögon och sin gråa mössa och hade texten under:

”Lonley nights won't last forever
Until we meet again
we'll always be together”

Jag visste att den var till mig. Hans små fans hade skrivit ”Älskar dig, du betyder allt för mig”, ”Vad har hänt hjärtat?” och ”Har du och Akina gjort slut?”. De visste ingenting, jag la ifrån mig mobilen på bordet, la mig i soffan och dränkte mitt huvud och mina tankar i den svarta hoodtröjan som luktade Yohio och tryckte ner ansiktet i kuddar och filtar. Allt för att komma ifrån mina känslor.