Del 108
Efter mysstunden så gick vi ner till dom andra som satt i resturangen. Hela bunten var där och Seike. Jag hade inte pratat eller träffat Seike sen Akina låg på sjukhuset. Vi hade inte haft tid att prata ut om dedär som hände mellan honom och Akina. Jag gick först med Akina i handen i släptåg. Hon stannade plötsligt och drog bak mig. Jag vände mig om mot henne och kollade frågande på henne.
”Vad är de? Kom nu..” jag försökte gå men hon drog mig tillbaka.
”Seike är där..” viskade hon åt mig. Jag suckade.
”Akina, sluta barnsla dig nu. Kom, vi går och äter..” sa jag men hon stretade emot.
”Älskling, han kommer inte göra något. Vad är de för tankar du har nu? Han har bett om ursäkt..” sa jag och fick med mig henne, efter mycket om och men. Vi satte oss ner vid de långa bordet, och hon satte sig i min famn istället för på den lediga platsen mittemot.
”Akina..” suckade jag, men lät henne sätta sig i mitt knä. Hon tryckte ihop sig och tryckte sig närmare min kropp. Vad hände med henne egentligen? Jag såg dom andra kolla på oss. Jag ryckte lite löst på axlarna, medan jag höll om henne och vår brunch kom in. Här var de service ska man säga! De var allt från pannkakor, äggröra och bacon till vanlig traditionell svensk frukost som fil och smörgås. Jag tog en talrik pannkakor och bacon, och gudans vad gott de var. Jag delade en bit och ville få Akina att äta. Men hon vände huvudet från mig.
”Akina.. vi har pratat om detta. Du skulle sköta dig för att få följa med.. annars får du åka hem till Evelina..” suckade jag och försökte få ögonkontakt med henne. Jag la ner gaffeln, tog upp hennes haka och mötte de mörkbruna ögonen som var helt blanka av tårar. Jag pussade lätt hennes mun.
”Allting kommer bli bra, eller hur?” sa jag tyst åt henne och hon nickade, lite och försiktigt. Sen la hon huvudet på min axel. Jag smekte hennes ländrygg, mjukt och försiktigt. Sen såg jag Marcus blick mot mig.
”Är de så illa?” viskade, nästan mimade han åt mig. Jag läste hans läppar och nickade försiktigt. Han satt ett finger på sin mun och jag smålog lite. Tyst och mjukt sjöng jag ”You're the one”-refrängen för henne. Så hon skulle få kraft och ork att kämpa emot demonerna som bombade hennes huvud. Tillslut fick jag nog, och tog med Akina upp på rummet. Eller lättre sagt, jag fick bära upp henne på rummet, hon var så matt i kroppen. Seike ställde sig upp för att hjälpa mig, men jag klarade mig själv sa jag åt honom och fick upp henne på rummet och la henne i sängen, mjukt och försiktigt. Jag tog fram en av näringsdryckerna ut kylen, öppnade den och satte i sugröret. Jag satte mig i sängen bredvid henne och hon tryckte mig nära intill min kropp. Jag tog drycken och förde mot hennes mun. Men hon skakade på huvudet.
”Sluta nu, Akina. Du måste dricka. Du är helt matt i kroppen..” suckade jag. Hon kollade på mig, men de hjälplösa och rädda ögonen.
”Drick nu.” sa jag, hårt och bestämt. Efter mycket om och men tog hon en klunk av drycken. Men hon grimagerade efteråt. Jag gav henne den en gång till och hon drack yttligare en gång, och tillslut hade hon druckit upp allting. Jag smekte hennes rygg och kysste hennes panna.
”älskling.. var de så bra att du följde med? Du klarar inte av de..” jag kysste hennes panna en gång till, hon skakade i min famn och skakade på huvudet. Hennes ångest och rädsla för maten var nu värre än på några länge. Och jag kunde inte gör någonting åt de. De enda jag kunde var att hålla henne någorlunda glad och försöka få i henne en näringsdryck varannan timme nu när hon inte kunde äta vanlig mat. Jag försökte vara lugn och trygg, men innerst inne var jag livrädd. Tänk om jag förlorar henne, yttligare en gång?