Del 107 – YOHiO's perspektiv
Yttligare en gång fick jag älska henne, älska med henne som aldrig förr. Och jag hade känslan att jag inte kommer mosa henne under min kropp. Hon hade gått upp 3,5 kg de senaste veckorna, så de gick i rätt riktning men långsamt. Hon hade fått lite mer kropp och nu kunde jag ta på hennes armar utan att bara känna ben inprincip. Jag kunde ha henne intill mig utan att känna varenda ben i hela hennes kropp, och de kändes skönt. Nu låg vi i min säng, och kollade på varandra, nakna och skrattade. Jag drog min näsa intill hennes kind, kindben, käkben, haka och upptill hennes mun där jag kysste henne. Hon skrattade sådär gulligt tillbaka, de skrattet jag älskade. Just de skrattet betydde att hon mådde bra, och jag kunde lugna ner mina nerver.

Veckan gick fort, jag hade mer eller mindre flyttat in hos Akina. Dels för att hålla koll på att hon skötte sig med maten osv och dels för att jag klarade inte av att sova utan henne. Jag var beroende av henne, hon var min drog. När hon var iväg på dagarna på dagvård på sjukhuset så jobbade jag jävel för att hinna kapp allting jag missat under de veckorna jag fått tagit hand om henne. Jag signerade tusentals singlar, svarade på brev från fans och var med i inspelningen när olika artister spelade in och hjälpte dom. Dessutom var jag ju manager till Desaiha och hjälpte dom med spelningar osv. Pappa jobbade oxå på med att prata med olika företag, planera nya spelningar/tunér, interjuver och allt vad de innebar. Vi finslipade även på de sista inför finalen på Annexet i helgen. Fredrik & Marcus var med i studion och vi repade de sista. Eller lättare sagt, vi flamsade mestadels runt och la upp konstiga videos på videofy.me. På kvällarna var jag hemma med Akina. Hon pluggade på de hon hade fått av sina lärare som läxor och jag lagade mat och såg till så hon fick i sig allt hon skulle. Herregud de är ett heltidsgöra att ta hand om en sjuk flickvän! Men vad gör man inte för sitt hjärta?

Och så var de äntligen fredag. Imorgon så skulle vi ha vår avslutning på Annexet, och vi skulle ha med min japanska mentor GACKT med oss på scenen. Vi skulle sjunga en duett på japanska, vilket jag ser fram emot. De var tidig morgon, klockan hade knappt slagit 05:30 när vi åkte iväg från Sundsvall ner till Stockholm för att förbereda oss för morgondagen. Vi åkte iväg tidigt då det var mycket som skulle fixas dagen innan. Jag och Akina satt i den svarta skinnsoffan på övervåningen, hon hade benen över mig och huvudet på min axel. Idag var det ingen bra dag, det såg jag på henne och hennes ansiktsuttryck även om hon inte sa något. Hon var så tom i blicken och sa ingenting, då visste jag att det inte var någon bra dag. Jag försökte få i henne frukost innan vi åkte, men hon åt ingenting och istället så tog vi med en extra näringsdryck som hon skulle ta senare. Hon sov inte på min axel, hon bara stirrade rakt fram, rakt ner på någonting. Jag lutade mitt huvud mot hennes, höll hennes hand och smekte den mjukt och lugnt. Nynnade hennes melodi ”You're the one” och kysste hennes hjässa. Jag försökte söka hennes blick, men den fortsatte stirra på ingenting. Hon var som död i blicken, fick ingen riktig kontakt med henne.
”Älskling..?” frågade jag henne, mjukt och lent. Hon kollade upp på mig. Hennes ögon blänkte och var fortfarande tomma. Jag smekte kinden och log åt henne.
”Allt kommer bli bra..” sen kindpussade jag henne. Men hon reagerade knappt, tryckte sig närmare intill min kropp och fortsatte kolla i tomma intet. Jag suckade lite tyst, hade jag misslyckats nu? Fan. Min älskling. Fan vad jag älskade henne.

De tog lite mer än tre timmar att komma ner till Stockholm, så klockan var närmare 09:15 när vi kom till hotellet. Vi delade upp och som vanligt och Akina sov med mig i ett stort och ljus dubbelrum med en stor dubbelsäng. Jag hade fortfarande inte fått i henne något att äta, inte ens näringsdrycken. Vi hade bestämt att vi skulle ta en brunch i hotellets resturang innan vi satte igång med allt som skulle göras. Vi skulle vara på Annexet för att prata med folket klockan 12:30 så vi hade några timmar på oss att göra iordning oss, äta, sova lite för den som kände för de och ta oss dit. Våra väskor ställde vi in på rummet, och Akina gick direkt till fönstret för att kolla ut. Jag såg på henne, hela hennes kroppsuttryck var fel. Hon var inte sig själv. Jag smög upp bakom henne, kramade henne bakifrån och drog in hennes underbara doft i mina lungor. Jag hörde henne skratta lite tyst och hon tog sina händer på mina.
”Jag älskar dig..” viskade jag i hennes öra och naffsade henne mjukt i nacken. Hon försökte ta sig därifrån och skrattade, men jag höll fast henne och slängde ner oss på sängen. Jag la mig lite över hennes kropp och fortsatte att kyssa hennes hals.
”Sluta..” skrattade hon och försökte ta sig loss. Jag slutade, vände huvudet mot henne och log. Jag drog två fingrar genom hennes hals och upp till hennes mun där hon kysste dom, mjukt och försiktigt. Jag log åt henne och kunde inte låta bli att kyssa hennes mjuka, röda läppar. Vi sa ingenting till varandra, de behövdes inte. De räckte att de var hon och jag, bara hon och jag.