Del 97 – YOHiO's perspektiv
Jag hoppade ner, glatt och lycklig nerför trapporna och ut i de hemska rusket som var utanför. Pappa satt i den rosa YOHIO-bilen utanför. Innan jag hoppade in i bilen så vände jag mig om för att se om Akina stod i fönstret, som hon alltid brukade göra. Jag såg henne göra de, och gav henne slängpussar innan jag satt mig i bilen.
”Jag ser att ni är vänner igen..” sa pappa med ett busigt leende när jag satt mig i bilen. Jag skrattade lite tyst.
”Jo.. de kan man säga..” svarade jag honom. Sen åkte vi iväg, nästa stopp var Helsingborg och de var närmare 9 timmar dit. Dom andra i bussen var nog mer än halvvägs nu och vi skulle sova i tunébussen inatt. Jag och pappa var nog där lagom till 4 inatt. Nu var de bara att underhålla sig så mycket som de gick och försöka vila så både kroppen och rösten klarar av morgondagens konsert.

Fredagen gick verkligen i ett, hela tiden. Jag sov två timmar i bilen och inte mer än tre timmar i bussen när vi väl kom fram till Helsingborg. Sen var de fullrulle, med både prat med de som anordade konserten, interjuv med Helsingborgstidningen och sen allting med smink, kläder, uppsjung, gå igenom allt med scenen och massvis med saker. Men jag, Marcus & Fredrik hann få en vila och satt nu i tunébussen, jammade lite på gitarren och fjompade oss framför Marcus kamera när han filmade in videos. Vi skrattade och hade de trevligt.
”Är de okey mellan dig och Akina nu förresten?” frågade Fredrik när vi väl hade blivit lite mer seriösa. Jag jammade fortfarande på gitarren och sjöng mitt svar.
”Ohja Fredriiik, de är såå himla bra sååå!” han kollade på mig som jag vore en idiot och Marcus bara skrattade.
”Ja.. du är ju som du är..” sa han, himlade med ögonen och skrattade åt mig. Vi flamsade runt lite till, innan de var dax att gå upp på scenen och köra igång konserten.

Under natten så åkte vi vidare till Karlstad där vår nästa spelning skulle se på kvällen. Jag försökte sova på bussen, men kom aldrig riktigt till ro med verken tankarna eller någonting. Men herregud vilken bra konsert vi hade i Helsingborg, och publiken var så himla taggade och sjöng med i varenda låt. De gav oss så mycket pepp och ork att fortsätta. Nu var vi helt slut.