Del 166
Vi tog en rejäl sovmorgon, jag och Yohio, idag. De var dagen efter finalen, och vi hade egentligen inget planerat. Eller jo, de var ju signeringen. Men den fixade vi påvägen upp till Sundsvall. Nu låg vi i sängen. Jag var vaken och låg bredvid honom. Våra kläder låg blandade på golvet, överallt. Åh vad jag älskade inatt, mer än någonsin. Jag älskade honom, och han älskade mig. Han ville ha mig, bara mig. Denna känsla bara växte och växte i mig, jag ville aldrig släppa taget om honom. Han fick mig att glömma mina problem. Alla problem jag hade. Jag låg och kollade på honom, hans vackra, bleka hy och de brun/blonda håret. Jag kunde inte se mig mätt på honom, hans snygghet. Jag smälte varje gång jag såg honom. Vi var som gjorde för varandra.

Vi gick inte upp förän 10:15 och gick direkt ner till frukosten. 12:00 skulle vi ta tunébussen till signeringen och sen hem till Sundsvall de lite drygt tre timmarna upp i landet. De var en god frukostbuffé som hotellet hade. Jag mådde dock illa så åt inte så mycket. Och de såg han, han läste mig som en öppen bok.
”Hur är de?” jag kände hans hand på mitt knä. Jag drog efter andan när jag kände hans beröring och kollade upp på honom. Jag svalde och han förstod.
”Illamående..?” frågade han tyst och jag nickade. Han suckade tyst.
”Har du beställt tid för abort..?” frågade han, med neutral blick. De högg till i mig när han frågade de. Jag skakade på huvudet. Han suckade och jag avbröt honom.
”Jag ska..” sa jag. Nu blev illamåendet värre, och vi bestämde att gå tillbaka till rummet.

Vi kom iväg till signeringen i tid, de var bara en signering så inget uppträdande och vi kom relativt fort därifrån. Vid 18 satt vi i bussen påväg upp till Sundsvall, äntligen skulle vi få komma hem. Vi låg och halvsov i en av de små kojorna som var i tunébussen. De var trångt, men jag var liten och sov på Yohio, som jag alltid brukade göra och han sjöng för mig. Med små enkla rörelser masserade han min rygg. Jag njöt, och hade kroppen tätt emot hans. Helt plötsligt rörde de sig i magen på mig, lite. Jag kollade på honom.
”Kände du..?” frågade jag honom. Han slutade sjunga och kollade på mig.
”Vadå?” frågade han med konstig blick.
”De rörde sig..” sa jag, tog hans hand och förde den till min mage. Han la den mjukt på min lätt svullna mage och hans beröring kändes i mig, hela mig. Han log, även fast han inte kände något och kysste mina läppar, mjukt och ömt.