Del 165
Nu var de dax, om 30 min skulle allting börja. Jag stod utanför logerna, med Yohio's armar runt min kropp, mage som han lätt smekte med sina fingertoppar. Jag var glad, lycklig och trygg i hans armar. Men samtidigt så kände jag en oro i kroppen, pga barnet som växte i mig, dag för dag, minut för minut. Snart skulle de vara borta, hur skulle de kännas? Rädslan för framtiden blandades med glädje, för i hans armar var jag trygg, säker och lugn.
”Ursäkta, får jag ta en bild på er? Ni är så söta tillsammans..” sa en fotograf som kom upp bakom oss.
”Visst..” sa Yohio, och jag fick väl bara hålla med. Detta ingick som flickvän åt en kändis, att vara med på bilder i media. Vi stod som vi gjorde innan, och han fick sitt kort och tackade för sig.
”Nu är du med i media oxå..” sa han, viskande i mitt öra och drog in min doft. Jag vände ansiktet mot hans och kysste hans läppar, mjukt och ömt. Åh vad jag ville älska med honom, här och nu. Ge mig honom, nu.
”Jag måste gå nu.. klarar du dig..?” frågade han, mjukt och lent utan att ta bort sitt ansikte från mitt hår. Jag vände mig om i hans armar och han la sina händer på min ländrygg och rumpa istället.
”Ja.. jag måste väl de. Lycka till..” sa jag, mjukt och våra läppar träffades i en mjuk kyss.
”Nu vinner vi detta..” sa han, mjukt och vi hade pannorna mot varandra. Jag log och nickade. Sen skildes vi åt, och jag ringde Evelina. De stod vid VIP-inträdet och skulle precis gå in i arenan. Jag gick dit, och vi allihopa gick in i arenan på våra speciella platser. Jag satt i mitten bredvid Evelina och Seike som satt på yttersidan. Nu skulle allting starta, nu skulle alla nerver vara på helspän.

Vi väntade spänt på att nummer 7 skulle få börja, Yohio's nummer. Innan honom var de bla Alcazar och Oscar Zia, men nu var de äntligen hans tur. Jubel och ljus riktades mot de långa podiet som gick fram mot scenen. Ljuset landade mjukt på Yohio's skinnklädsel och den bleka hyn. Han var så vacker, något fruktansvärt vacker. Han sprang på podiet, slog händer med publiken och njöt av all uppmärksamhet. Han älskade all uppmärksamhet som riktade sig mot bara honom. Jag hade nästan lust att smälta bort, hela han smälde mig. Helt sjukt att kärleken kunde kännas såhär. Åh jag var så kär, så fruktansvärt kär. Hans röst vällde ut ur högtalarna och bedövade mig. Jag älskade att höra hans röst, den vackra stämman och den lugnande norrlands-tonen han hade. Han avslutade med att säga att de känns sjukt bra. Sen började låten med ljus, instrumment och hans magiska röst på de. Allting satt verkligen genom hela låten. Rösten höll, hela vägen, alla höjningar och alla gester han gjorde blandades med eld och rökshow. Publiken var som galen när han sjöng klart, med vacker stämma i slutet. Medans jag var som förtrollad. Han förtrollade mig på ett sånt sätt som ingen annan kunde.