Del 159
Jag gick ur duschen efter en stund, tog en av handdukarna som låg snyggt i hyllan och satt upp håret i en turban på huvudet. Sen tog jag en till handduk och svepte in kroppen i och gick ut ur badrummet. Han stod kvar i duschen, ett bra tag till. Han duschade i minst 1 timme, ibland längre. Jag torkade kroppen, tog upp ett par ljusblå spetstrosor ut väskan, mitt svarta sidennattlinne och la den på bordet. Jag drog på mig trosorna, och inspekterade sedan min kropp i den stora spegeln som stod bredvid mig. Jag inspekterade magen, den såg svullen ut. Hela min kropp såg svullen och stor ut. Jag drog tre fingrar över magen, från vänster sida, över naveln och till höger sida. Då kände jag två armar komma bakifrån, två bleka armar som omfamande mig och läppar som kysste min hals, två blöta läppar som kysste min hals och axel. Han drog min kropp närmare sin, sitt nakna bröst. Jag drog efter andan och drog in magen mot ryggen när hans fingrar lekte runt min navel. Den friska och fräscha doften från hans schampoo övervällde mig när han dränkte sitt ansikte i min axel. Nu måste jag berätta de, tanken for över mig. De var nu eller aldrig. Detta var de perfekta tillfället. Eller skulle de någonsin bli ett bra tillfälle att berätta för honom att han ska bli pappa? Eller att han kanske ska bli pappa för jag vet inte vem som är pappa till de barn jag bär på. Kunde jag säga de? Jag måste säga de. På ett eller annat sätt så kommer sanningen fram. Nej jag ville inte säga de. Nej nu säger jag de.
”Vad tänker du på..?” frågade han, mjukt och lent och satt sin haka på min axel och kollade på mig i spegeln. Jag svalde, en stor klump i magen hade samlats. Åh jag ville inte berätta.
”Dig..” viskade jag och la på ett leende, ett falsk leende. Fan, om jag ska hålla på att vela såhär fram och tillbaka kommer jag aldrig att kunna säga de. Jag behöver Evelina, nu. Han log åt mig, kysste min hals. Hans tunga lekte från örat, ner till käkbenen och halsen. Jag slöt ögonen, och njöt. Han fick mig att känna mig så trygg, och så lätt i hans armar.

”Vad ville du säga förut, förresten?” frågade han mjukt, när jag låg med örat tätt emot hans bröst. Handdukarna låg utspridda i rummet, tillsammans med kläder och allt annat vi slängt där. Han hade armen runt min rygg och drog två fingrar på min ländrygg. Från den ljusblå spetskanten runt min rumpa till början av ländryggen. Jag njöt, de var skönt att känna hans beröring just där. Jag satt hakan i hans bröst, och kollade in i de brun-gröna ögonen som var hans naturliga ögonfärg. Jag förstod inte varför han inte ville ha sin riktiga ögonfärg, visst förstod jag att de inte passade med kläderna och imitch:en han hade på scen. Han var vacker, med eller utan linser, med eller utan smink. Hela han var perfektion. Perfektion i mina ögon.
”Ville jag något..?” upprepade jag honom, fast jag egentligen visste precis vad han menade.
”Ja, förut efter genrepet sa du att du ville prata med mig..” han kollade på mig, med en konstig blick. Som om jag vore dum i huvudet ungifär. Nu var de dax, nu kunde jag inte komma undan med de längre. Lika bra att säga de rakt ut. Jag blundade en gång, och öppnade ögonen, för att möta oron i hans blick.
”Jag är gravid..”