Del 145
Efter frukosten så åkte Yohio med team iväg på signeringar, uppträdanden, interjuver, tv-framträdanden och massa annat som han skulle göra nu efter melodifestivalens första deltävling där han kom direkt till finalen i Stockholm den 8 mars. Evelina, Sebbe och Elias hade åkt hem tidigt imorse, de hade en heldag att åka upp till Sundsvall. Jag och Seike satt på tåget nu och hade en resa på 4,5 timme innan vi var framme i Stockholm. Jag skulle spendera två dygn med honom innan jag skulle hem på tisdagmorgonen. Vi hade åkt ca 1,5 timme, Seike sov på min axel och höll i min vänstra hand. Jag var klarvaken av alla tankar och känslor som välde över mig. Jag visste verken in eller ut. Yohio ville ha tillbaka mig, jag ville ha honom men jag hade Seike. Han var min kärlek. Också. Då plingade de till i telefonen. Jag kollade mot Seike, han sov djupt. Sträckte mig efter telefonen på de lilla bordet som var fäst i sätet framför och klickade upp så bakgrundsbilden på min vita iPhone. Som låsningsbild hade jag en bild på mig och Seike, när han höll om mig bakifrån, kysste min nacke så bara hans hår syndes mer eller mindre. Jag var sminkad, lolita-sminkad med mycket ögonskugga och stora, flaschiga lösögonfransar. Jag hade lyckats forma in mina bruna ögon så de såg ännu större ut, ännu mer lolita och manga-ögon. Jag slog in korden så bakgrundsbilden kom upp. Jag hade en bild på min familj, mamma, pappa och mina tre småsystrar som bild. Jag saknade dom, alldeles för ofta. Snabbt klickade jag upp meddelandet och såg att de var från Yohio.

'Tack för gårkvällen Akina. Jag vet inte om du vill veta av mig, jag ville bara säga till dig att jag saknar dig. Jag skulle göra vad som helst, bara jag fick tillbaka dig. Jag blir attraherad av dig, bara om du står bredvid mig eller om jag hör dina andetag. Din lukt gör mig knäsvag. Jag känner mig halv utan dig. Jag vet att du har känslor för mig oxå, så hoppas du gör de rätta för oss båda. För oss alla tre. Kram din Yohio.'

Jag blev helt förlamad och helt ställd, jag kunde inte knappa ner smset, inte tänka utan bara stirrade på smset. Han var verkligen galen i mig. Och jag var galen i honom. Tankarna gick bara till honom. Han var min enda kärlek. Att jag inte fattar de. Varför envisas jag med att ha känslor för Seike när mina känslor egentligen är större för Yohio? Varför kunde jag inte bara säga de till Seike? Rädd för att såra honom? Jag saknade Yohio varje dag, hans röst, hans doft, hans lukt. Allting med honom. Jag var attraherad av honom, hans lukt gjorde mig också knäsvag och förlamad. Jag älskade honom. Jag skulle göra de rätta, de rätta för båda mig, Yohio och Seike. Jag måste göra slut med Seike.