Del 139
Nu äntligen var de lördag, och ännu en ännu mer och stressig dag väntade. Vi var uppe tidigt, för att ha så mycket tid på oss som möjligt. Men tiden var ändå knapp och vi var efter i tidschemat. Vid 16 så skulle vi ha genrep med publik för första gången, de gällde att få till ett bra genrep annars är man chanslös ikväll när man vill ha så mycket röster som möjligt. I vårt lilla sminkbås så trängdes allt från designer och hennes medhjälpare, JENZiiH som fixade håret på oss fyra som skulle upp på scenen, Nicole som sminkade oss och så vi själva då, som fick sitta still på varsin snurrstol och inte vara ivägen. Vi satt där, barnslade oss och försökte underhålla oss så mycket som de gick, vi var övertaggade på att få gå upp på scenen och fixa framträdandet. Pappa stack då och då in huvudet för att infomera om saker som hände. Han sprang mer eller mindre runt som en skållad råtta överallt. De var nog hans sätt att hantera nervösiteten, eller så var de för att han var min manager och de ingick i hans jobb att ge mig information. Man kunde se de på två olika sätt. Helt plötsligt kom Evelina och Sebastian in.
”Hej!!” sa hon och gick fram för att krama mig medans Jenziih höll på att fixa mitt hår. Jag satt med godis i munnen och försökte tugga ut innan jag svarade henne.
”hej..” sa jag och vände snurrstolen.
”Akina och Seike är oxå här, men de ville inte störa så de väntar utanför. De högg till i mig när hon sa Akina's namn. Jag nickade, osammanhängande.
”Vi är bara ivägen här.. vi syns sen!” sa hon och försvann ut med Sebastian. Jag hade en sån konstig känsla i kroppen, så fort hon nämnde Akina's namn.
”Nej, nu går vi ut och kör gärnet!!” sa Marcus, vi peppade varandra som vanligt med vår traditionella ”melodi” och gick sedan ut, för att göra ett riktigt grymt genrep. Men tanken satt fortfarande kvar i mig.