Del 127 – Akina's perspektiv
De senaste dagarna hade varit helt uppochner vända. Demonerna i mig exploderade av känslor, dom bombade mig till botten med ångest och tankar. I tisdags så hade mamma skaffat en tid hos läkaren på SCÄ som skulle avgöra om jag skulle läggas in eller inte. De som han tidigare sett i min journal från sundsvall så tydde allt på att jag skulle läggas in på tvångsvård. Han mätte mig, vägde mig, kollade fett och tog flertal blodprover. Han räknade ut mitt BMI och när dom gjorde de på sundsvall så vägde jag 39 kg när jag blev inlagd till mina 156 cm lång. Mitt BMI låg då på 16 och minus 19 så var man undernärd. Jag hade alltid varit liten och smal, men ändå haft lite mer fyllighet och vägt runt 50-51 kg. Nu var jag nere på ännu lägre än vad jag var när jag blev inlagd på Sundsvall. Jag vägde nu 37 kg och hade 15.2 i BMI. De var ingen snack om saken, jag blev inlagd samma kväll. Mot min vilja. Jag vägrade helt klart, men eftersom jag var under 18 år blev jag tvingad till tvångsvård. En av de 7 platserna på familjevården var lediga, vi hade fått en av de två platserna jag och mamma. Dom sa att vi hade tur, de var inte många som fick den hjälpen. Jag och mamma gick hos familjeterapin med andra ungdomar i samma situation, jag gick hos en psykolog och så var de möte med läkare flera gånger i veckan. Jag fick inte själv lägga upp maten utan de gjorde dom åt mig. De vägde maten för att jag skulle få exakt rätt mängd mat. De var mat tre gånger om dagen, frukost vid 8:00, lunch vid 12:00 och middag vid 16:30 och tre mellanmål, morgon vid 10:00, eftermiddag vid 14:30 och kvällsmat vid 20:00. Om jag inte åt upp maten de la upp fick jag dricka en eller två näringsdrycker som skulle motsvara den maten jag inte åt upp. Jag avskydde dendär näringsdrycken. Bara de lila locket och de genomskinliga sugröret fick mig att må illa. Och tanken fick mig att må illa. Jag och mamma hade fått ett rum, eller ett rum med pentry, toalett, dusch osv. De var som ett mini-lägenhet i ett rum ungifär. Men de passade perfekt till oss två. Vi fick betala en del för oss och då ingick även internet. Vi hade nu varit här i fyra veckor och de gick frammåt. Jag hade gått upp ungifär ett kilo i veckan och vågen pendlade nu mellan 41-42 kg. Jag var fortfarande väldigt rätt att få i mig mat, men hade sagt till mig själv att jag skulle inte vara här längre än nödvändigt. Yohio hade inte hört av sig alls, men Evelina, Julia och Cissi hade hört av sig flera gånger. Även Molly och Sonia hade hört av sig någongång och frågat hur de var. Marcus, SEIKE och Nicole hade oxå hört av sig, vilket var kul att de inte hade glömt bort mig. Men varför hade inte Yohio gjort de? Jag gick in på aftonbladet för att få se vad som hade hänt i världen. Jag skrållade ner från allt krig och svält, och såg en välkänd bild blossa upp.
”Melodifestival-aktuella YOHIO's nya tjej..” stod de med en bild på han. Jag klickade in på bilden och såg på den. Där stod han, med en annan tjej i sina armar. Eller han höll om henne runt axeln. Tjejen var svensk, med blekt, blont hår och rosa läppar. Jag kände igen henne, men ändå inte. Jag skrållade ner och såg bara text. Tårarna rann ner för mina kinder. Hur kunde han? Han ville att vi bara skulle ta en paus, inte göra slut och hitta nya. Jag la ner mobilen i sängen, pressade ner huvudet i kudden och dränkte mig med täcket. Detta var inte va jag hade väntat mig. Fan fan fan. Hur kunde han göra detta?