Del 136
Orden Evelina sa till mig den kvällen tog hårt på mig. Om han nu fortfarande var kär i mig, så skulle han väl ändå höra av sig. Han kanske inte vågade, för nu var de jag och Seike. Fast vågade, jag skulle ju inte direkt döda honom eller något. Jag låg i sängen, hade tända ljus i rummet, tv:n på lågt ljud och Seike i telefonen.

”Vad gör du, fina lilla du?” frågade han. Jag var helt borta och ryckte till när han sa något.
”Va?” frågade jag, helt borta. Han skrattade lite tyst, de hörde jag.
”Vad tänker du på?” sa han, med en len ton i rösten. Jag såg honom framför mig, med de vackra leendet som var täckt av hans piercingar och håret ruffsigt. Sexigt ruffstigt.
”Visste du att Yohio ville ha mig med bakom kulisserna på Mellon i Malmö?” frågade jag honom. De blev tyst några sekunder innan han svarade.
”Han vill ha mig där oxå..” svarade han mig. De blev tyst, yttligare några minuter.
”Har ni pratat något när du har flyttat hem?” frågade han, tyst och lent. Egentligen ville jag svara ja på frågan, jag ville verkligen prata med honom och vara vän med honom, men de kändes så himla fel. Jag var tillsammans med hans vän, en av hans närmaste vänner. Jag skakade på huvudet och svarade.
”Nej..” viskade jag fram. Jag dränkte känslorna. Han suckade lätt.
”Jag tycker vi ställer upp för honom, vill han ha oss på delfinalen i Malmö om tre veckor, så får vi göra de.. eller hur?” sa han, med en trygg ton i rösten, varm om mjuk. Jag var helt borta i egna tankar och svarade på hans frågor lite hursomhelst.
”Ska du på kontroll imorgon?” han bytte ämne, plötsligt. Jag nickade.
”Ja..”
”Lova att gå på den?” sa han, lugnt och jag såg hans allvarliga blick framför mig. Den trygga, allvarliga blicken. Jag nickade.
”Akina?” upprepade han. Jag suckade och himlade med ögonen.
”Ja..” sa jag, lätt irriterat. Jag såg hans leende framför mig, han älskade att irritera mig.
”Sov gott nu, hjärtat. Jag älskar dig..” sa han, mjukt, kärleksfullt och lent. Jag blev varm i kroppen när han sa så till mig.
”Jag älskar dig..” sa jag tillbaka och sen la vi på. Jag la ner mobilen på nattduksbordet och kopplade in laddaren. Sen la jag mig ner i sängen igen och skulle precis släcka lampan när de knackade lätt på dörren. Jag kollade dit, vem kan de vara? Klockan 23:07 på kvällen? Jag tassade upp, tog på mig en svart tjocktröja, mina rosa fluffiga strumpor och mitt ljusrosa sidennattlinne. Sen gick jag mot dörren och öppnade den. Utanför stod han. Yohio.