Del 13 – YOHIO's perspektiv
De började rabbla in flertal unga människor i klassrummet. Kanske någon av dessa är vår nya stjärna? Någon ny som vill komma ut i musikbranchen. Jag fäste blicken på en av tjejerna som gick in. Jag kände igen henne. I samma pastellrosa hår, vackra djupa ögon och ljusa hy. De var ju hon som gick in i mig på flygplatsen när DESAIHA skulle åka hem till Sverige igen. Oj, hur ofta möter man en sån snygg tjej igen efter hon gått in i mig på flygplatsen i miljonstaden Tokyo?
Våra blickar möttes, men hon avböjde den. Men jag kunde inte släppa henne med blicken, där vi, lärarna, och eleverna satt vid de runda bordet. Jag var helt försjunken i hennes skönhet.
”YOHIO?” sa Mr Maki, skolans sånglärare som satt bredvid mig. Oj de hade redan börjat med presentationen.
”Ja, jag heter YOHIO. Jag är musikproduktör och är VD för Keois Entertainment och har producerat fram stora artister som DESAIHA och NiHONGO. Jag kommer ansvara för musikproduktionen och hålla föredrag några gånger i månaden.” avslutade jag med att säga. Efter de föll mina tankar och blick på tjejen, som jag fortfarande inte visste vad hon hette. Vad de andra hette var helt ointressant nu. Nu ville jag veta vad hon hette.

Ellie's perspektiv:
Nu var de min tur att berätta vem jag är. På dendär perfekta engelskan jag inte hade. Men de var väl bara att köra igång.
”Jag heter Eleanor, kallas Ellie. Kommer från Sverige och bor i Japan med tre andra tjejer som går på skolan. Jag kan spela gitarr, piano och fiol men sång är mitt starka nummer..” nej jag sa fel i slutet. Inte är jag bra på att spela fiol?! De var ju minst 10 år sen jag senast spelade. Eller 8 iallafall. Gud så pinsamt. Hoppas dom glömmer bort de snabbt. Jag var helt försjunken i mina egna tankar och hörde knappt vad dom andra berättade om sig själva. Jag kände även hans blickar, killen som jag gick in i på flygplatsen. Gud vad pinsamt. Jag hade nästan lust att skjunka genom stolen och jorden. Detta var mer pinsamt än någonsin.

Efter att vi fått några papper och ett tillfälligt schema så fick vi gå. Jag väntade på tjejerna vid experditionen och satte mig i en av de svarta skinnsofforna vid experditionen. Jag satt helt försjunken i min mobil. Klockan var närmare 5 på morgonen nu, så all uppdatering på facebook var från igår. Men de var intressant, att se vad alla höll på med hemma.
”Ursäkta?” hörde jag en röst framför mig. Jag kollade, från de svarta skinn skorna, svarta jeansen och den svarta kavajen. Killen framför mig hade brunt hår och var sminkad. Herregud de var ju han, musikproducenten som skulle undervisa i musikproduktion. YOHIO, de var väl så han hette. Ajdå, jag bet mig i läppen.
”Eleanor var de va?” sa han igen, lugnt. Jag nickade och la mobilen i knät.
”Får jag sätta mig?” jag log, tog bort mina saker från fortöljen så han kunde sätta sig. Han satte sig ner, mjukt och försiktigt.
”Vi stöttes ju emot på flygplatsen..” sa han men jag avbröt honom.
”förlåt, jag borde ha sett mig för!” försökte jag genast försvara mig med. Men han la sin ena hand på min och lugnade mig.
”Nejnej de var ingenting, men tyckte vi fick en dålig start där.. jag kanske får bjuda dig på middag? Imorgon vid 19?” han hade såntdär mjukt ansiktsuttryck, lugnande ögon som bara fick mig att smälta nästan. Oj nej inte sånna tankar nu. Fokus, Ellie!
”Jo.. gärna..” sa jag. Han log.
”Resturang Narisawa kl 19 imorgon? Jag bjuder!” sa han snabbt. Jag log.
”Vi ses där..” han log tillbaka och lämnade snabbt mig själv. Herregud, skulle jag nu dejta min musikproducent-lärare?!