Del 11
Den kvällen så ängnade vi hela dagen och kvällen att inreda vår lägenhet, i rosa, vitt och svart. Det var ett tjej-paradis, eller ett paradis för alla som älskar rosa. De var rosa i köket med rosa kylskåp, diskmaskin, gardiner och ett vitt stort bord med fyra stolar i samma vita nyans. Vi hade köpt en stor och svart matta somm vi hade under bordet. I vardagsrummet hade vi matchat den svarta soffan med ljusrosa och vita kuddar, tjocka teddyfiltar, ett vitt vardagsrumsbord med en ljusrosa duk på och ställt Mitchiko's fina japanska tekanna som hade körsbärsblommor på. Den var så himla fin och så mycket japan med de blommande körsbärsblommorna. Mitchiko's föräldrar hade gett oss/henne nästan alla möbler och fyra alldeles nya 120 cm sängar. Man märkte att föräldrarna var rika, eller hennes pappa iallafall. Och Mitchiko är så himla go och trevlig, tur att vi har en tjej som henne! Vi hade köpt hem hemtmat idag igen, eftersom vi inte orkade göra mat. Nikki fick bestämma och självklart ville hon ha sushi. Vi hade ingenting emot de, alla i denna grupp älskade sushi. Så nu satt vi vid köksbordet, åt sushi och pratade om allt möjligt, skrattade och hade de trevligt. Klockan hade redan hunnit kl 21:03, tiden går så fort här. Jag hörde att de ringde i min telefon, jag lämnade bordet och sprang dit för att svara. Jag hann inte ens kolla vem det var som ringde.
”Hallå?” svarade jag, snabbt och andfått.
”Hej..” hörde jag en liten röst säga. Jag hörde direkt att de var Hanna, min saknade lillasyster.
”Hej Hanna..” sa jag, nästan med tårar i ögonen. ”Vad gör du?” frågade jag henne.
”Pappa är inte hemma än..” sa hon, tyst. Jag kollade på klockan.
”Men klockan är ju bara 14, han brukar väl inte komma hem förän efter 16?” sa jag till henne. Hon suckade tyst.
”Han lovade att vara hemma när jag kom hem vid 13:30, för vi skulle iväg idag..” jag höjde huvudet. Pappa lovade att ta hand om henne nu när jag inte skulle vara hemma. Jag suckade, men så hon inte hörde.
”Har du ringt honom?” De blev tyst en stund.
”Nej..” jag suckade, nu hörde hon de nog.
”Jag ska ringa honom, så hör jag av mig till dig sen. Okey?”
”Okey..” Jag la på och slog in pappas nummer och satt den sen mot örat.
”Hallå?” hördes en röst i andra sidan luren.
”Varför ringer Hanna till mig och gråter halvt?!” sa jag argt. Han blev nog lite ställd, för han svarade inte.
”Fan.. förlåt gumman. Jag glömde bort de helt!” jag hörde att han säga och han började bli andfådd, nu blev han nog stressad.
”Jag är påväg hem nu!” sa han. Jag suckade.
”Du lovade att ta hand om henne när jg var borta..!” nu var jag besviken på honom.
”Ja, jag vet.. jag ringer Hanna nu!” jag la på när han sa de. Och skickade iväg ett sms till Hanna:
”Hej, pappa kommer hem nu. Jag älskar dig!” skrev jag, slängde mobilen i sängen och gick bort till dom andra tjejerna. Åh blir så trött på honom!

Vi hade varit i Japan i tre veckor nu. Idag var de sista dagen på min ledighet. Imorgon, eller om några timmar lättare sagt, skulle jag och mina tre tjejer börja skolan. Igen. Vi skulle alla läsa olika linjer och kurser, så vi skulle inte gå i samma klass men vi skulle gå på samma skola och bo tillsammans. Vi alla var riktigt nervösa, men det skulle nog gå bra. Vi var ju fortfarande varandra och de är ju de viktigaste. Under dessa tre ”lediga” veckor så hade vi gjort massvis med saker. Shoppat mycket, gått på olika caféer, träffat massvis med konstiga och roliga människor och bara haft de livat med utekvällar och fest. Men nu skulle de allvarliga börja. Imorgon skulle jag börja läsa musik & musikproduction. Min drömkurs, ett steg mot att bli en fulländat artist och få in en fot i musikbranchen!