Del 94
Efter att ha varit på jobbet hela dagen, fixat nya låtar, planerat interjuver, spelningar, tv-program, signerat massvis med singlar, öppnat och svarat på fan-brev så gick jag hem. De var sent på kvällen och när jag kom så satt hon i trappan upptill min våning. Akina, av alla människor. Jag stod där nere och bara kollade på henne, och hon kollade på mig. Vi sa ingenting till varandra på flera minuter, tillslut gick jag förbi henne upp till min lägenhet.
”Yohio..” hörde jag hennes röst, den var skör och skar sig när hon sa mitt namn. Om allt hade varit som vanligt så hade jag tagit henne intill mig och kysst bort hennes tårar. Men nu har hon gjort detta själv. De var inte jag som sa åt henne att hon skulle vara otrogen med en av mina bästa vänner. Jag vände blicken mot henne. Små tårar rann ner för hennes kind och jag ville egentligen bara hålla om henne, men ändå inte. Tankarna drog i mig åt två olika håll.
”De är du som har orsakat dehär, Akina. Du kunde sagt ifrån när Seike började kyssa dig. Men du ville ha honom, och han ville ha dig. Jag trodde du älskade mig..” sa jag och hon avbröt mig tvärt och kastade sig upp när jag låste upp dörren och hade den på glänt.
”Jag älskar bara dig, jag har inga känslor för Seike. Han har känslor för mig, men jag är bara kär i dig. Ingenanna..” sa hon och rösten skar sig ännu mer när hon desperat försökte förklara sig. Jag drog lite på munnen och släppte in henne i lägenheten. Vi tog av oss ytterkläderna och hon satte sig på ena änden av bordet och jag på andra. Vi sa ingenting till varandra på flera minuter och de blev en pinsam tystnad tills hon bröt tystnaden.
”Att jag var med SEIKE.. var helt fel. Jag ångrar mig djupt. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde de..” sa hon och kollade ner i bordet. Åh vad jag bara ville hålla om henne, kyssa henne och säga att allting kommer bli bra. Men ville jag verkligen ta chansen att bli sårad en gång till, av samma tjej? Hon hade faktist varit med honom en gång tidigare. Jag bara nickade åt henne.
”De är du som har satt dig i skiten, Akina. Jag har bara gett dig kärlek och trygghet.” svarade jag henne, kallt. Hon nickade instämmande.
”Ja, jag vet.. jag är för otacksam mot dig.. jag förtjänar inte dig egentligen..” sa hon och dränkte ansiktet i sina armar. Nej hon förtjänade mig inte. Jag förtjänar något mycket bättre än henne.
”Jag borde gå..” sa hon, och så gick hon. Helt plötsligt. Jag blev själv kvar i lägenheten, själv kvar med mina tankar.