Del 92 – YOHiO's perspektiv
Jag hade gått upp de trapporna upp till hennes hus. Nu ville jag bara se henne, krama om henne och kyssa henne. För herregud vad jag har saknat henne. Vi hade inte setts på tre dagar och jag saknade henne så de var sjukt. Jag kom fram till dörren och ringde på ringklockan. Jag hade förväntat mig en förväntansfull och överlycklig Akina när jag stod där. Men de var tvärtom. Hon hade rödsprängda ögon, snyftade och såg helt förstörd ut. Jag såg chockat på henne och gick in för att omfamna henne. Då brast de för henne.
”Lilla hjärtat.. vad har hänt?” sa jag, höll om henne en stund innan jag lyfte hennes ansikte från mitt bröst. Hennes ögon var ännu mer rödsprängda nu och tårarna blötte ner hennes kinder.
”Älskade Akina..” sa jag och kysste hennes panna. Hon var som förlamad i mina armar så jag fick nästintill bära in henne till sängen. Jag la henne ner, tog av min mina ytterkläder och gick in till henne och la mig bredvid henne. Hon la sig direkt på mitt bröst och höll krampaktigt tag i min tröja. Jag kysste hennes hjässa mjukt och sjöng ”You're the one” för henne, smekte hennes hår och kysste hennes hjässa ömt och mjukt. Jag visste inte vad som hade hänt, vad hon ville eller varför hon var ledsen. De enda jag visste var att hon behövde var mig, min närhet och mina hjärtslag.

Hela den natten sov hon på mitt bröst med ett krampaktigt tag i min tröja. Jag lyckades smita undan på morgonen för att kunna sjukanmäla henne för i detta skick kunde jag inte skicka iväg henne till skolan. Samtidigt så började jag göra iordning frukost och klockan hade hunnit bli 10:22 på morgonen innan hon gick upp och jag hade frukosten på bordet. Hon höll ett krampaktigt tag i dörrkammen till köket och jag tog emot henne så hon inte skulle ramla och ledde henne till bordet. Jag satt henne på en stol och satte mig mittemot henne. Jag hälde upp tevatten åt henne i den rosa muggen och gav henne en macka jag gjort åt henne. Hon bara kollade på de. Nu kunde jag inte hålla mig längre.
”Akina, vad är de som händer? Du kan väl iallafall prata med mig. De har hänt något. De kan du inte dölja för mig..” sa han, tog hennes hand och smekte den. Hon tog ett djupt andetag och mötte min blick.
”SEIKE var här i helgen..” började hon säga. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Var de bra eller dåligt att han var här? Vad hade dom gjort? Tankarna flög runt i huvudet innan hon fortsatte.
”Han ville prata.. han har starka känslor för mig..” hon andades ut och kollade bort från mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller svara.
”Har du känslor för honom?” frågade jag henne, kallt och drog undan min hand. Hon skakade på huvudet.
”Nejnej..” hon kollade mot mig igen och våra blickar träffades.
”Älskade ni?” frågade jag henne, fortfarande lika kallt och jag sågade in min blick i hennes ansikte. Hon kollade ner i golvet och nickade försiktigt. De var droppen. Jag reste mig hårt upp och slog undan stolen.
”YOHiO...” sa hon efter mig när jag gick och kastade sig på mig bakifrån. Jag ryckte mig undan hennes armar.
”Snälla.. lämna mig inte..” sa hon med gråten i halsen och tårarna i ögonen. Jag vände mig om, tog tag i hennes arm och kollade henne djupt i ögonen.
”Fyfan Akina. Allt jag ville ha var tillit och lojalitet. Och du bedrar mig med en av mina närmaste vänner? Fyfan Akina..!” sa jag, och slängde ner henne i golvet, tog mina grejer och lämnade snabbt hennes lägenhet och trapphuset.