Del 37 – Akina's perspektiv
Jag visste inte vad som egentligen hände i fredags. Jag vaknade upp, med huvudvärk och illamående på baksidan utanför skolgården. Jag gick in i närmsta toalett och såg att mina handflator hade skrapsår och ett blått blåmärke i pannan. Jag fick panik. Detta var inte bra, speciellt inte när jag visste att YOHiO var hemma hos mig. Fan. Jag försökte dölja de så mycket som de gick med de lilla smink jag hade, tvättade händerna noga med vattnen och tvål för att få bort alla skrapsår och det sved och gjorde ont.
”Hallå Alicia?!” hörde jag Molly's röst utanför. Shit, inte de oxå!
”öhm.. jag kommer strax!” sa jag i panik. Tappade mina sminkborstar i handfatet och slängde ner allt i väskan. Sen öppnade jag dörren.
”Vart tog du vägen? Vi börjar nu..” sa hon, jag tog min väska och vi gick för veckans sista lektion, engelska. När jag kom in såg jag dom, de ”tuffa” tjejerna Angelica, Sofia & Therese tillsammans med killarna Jacob, Kevin, Simon och Johannes. De var killarna som slog mig, puttade omkull mig så jag tappade balansen och gick omkull rakt in i väggen. Därav mitt blåmärke i pannan. Jag gick in, och märkte inte att Simon fällde mig med sina ben, jag ramlade rakt fram och tappade mina grejer.
”Se dig för!” sa Simon, hårt och bryskt.
”Käft Simon!” sa Molly, hjälpte mig upp och tog mina grejer. Vi satte oss längst ner i ett av hörnen tillsammans med Sonia. När vi satt där kände jag paniken av ångest som dunkade i mig. Jag kunde inte andas, inte tänka eller skriva av de läraren skrev på tavlan. Jag slöt ögonen och försökte andas normalt. Sonia satt sin hand på min axel.
”hur är de?” viskade hon, jag kollade på henne och nickade att allt var okey. Hon log tillbaka och vi kollade på tavlan igen, för att försöka vara med under lektionen. Den 1,5 timme långa lektionen var äntligen klar, och jag gick tillsammans med Sonia och Molly hem. De skulle hem till Molly för att äta pannkakor och kolla film.
”Snälla, följ med då!” bad dom när vi stod utanför porten till Mollys lägenhet. Jag skakade på huvvet.
”Jag kan inte, ska iväg ikväll..” sa jag till dom. Molly var inte riktigt nöjd med svaret, men sa ingenting mer.
”Vi syns på måndag” sa Sonia, kramade om båda tjejerna innan jag gick vidare hem till mig. Hur skulle jag kunna säga detta till YOHiO?

Del 38
”Snälla, Akina. Du kan väl prata med mig? Jag vill bara hjälpa dig..” hörde jag hans mjuka och lena röst säga till mig. Jag satt lutad mot min låsta dörr och tårarna forsade ner för mina kinder. Jag ville egentligen ha hjälp, men vågade inte ta hjälpen.
”Du vet att jag står för att alla ska få vara precis som dom är.. kan du inte släppa in mig? Jag älskar dig precis för den du är, de måste du förstå..” fortsatte han. Jag var helt förkrossad. Visst, jag visste att han älskar mig, men de är inte där problemet är. Problemet är denna staden som inte kan acceptera att folk är olika. Jag blir ständigt uttittad, får ständigt kommentarer och har varit mobbad i flera år. Jag har sällan varit längre ner. Men nu när han erbjuder mig hjälp, så kanske jag ska acceptera de. Jag ställde mig upp, låste upp dörren och öppnade den. Precis utanför stod han, han som ville mig väl och ville hjälpa mig. Jag kastade mig i hans armar och han greppade tag om mig, kysste min hjässa och jag grät, grät och grät. Jag drog in hans söta & fruktiga doft i mina lugor. De var han som fick mig att känna mig trygg, han ville bara mitt bästa. Och jag var hans trygghet.

Min familj kom hem den kvällen, så vi bestämde oss för att ta in på ett hotell för natten så vi fick vara ensamma. Hade inte direkt lust att presentera min kända pojkvän i denna situation jag var i just nu. De enda vi gjorde den kvällen var att mysa, jag låg ihopkurad i hans famn, med hans armar runt mig och huvudet på hans bröst, så jag kunde höra hans regelbundna och jämna hjärtslag. Vi kollade på film, eller tja, han kollade och jag var för paralyserad av de som hände i fredags.
”Älskade..” viskade han i mitt öra, och jag vände huvudet för att träffa hans ögon. Han kysste mig, djupt och mjukt.
”Jag önskar att jag kunde stanna här för alltid.. att aldrig behöva åka hem till sundsvall igen..” sa han mellan kyssarna. Jag formade mina händer runt hans perfekta kindben, hals och de tydliga adamsäpplet på hans hals. Han ställde sig över mig, fortsatte att forma sina läppar runt mina, och fortsatte att kyssa mig mjukt, djupt och ömt. Han formade mina händer runt hans nacke, och vi kom bort i drömmarnas land. Jag ville aldrig släppa ifrån mig honom. Han var lyckan i mitt liv.