Efter flera timmars finputsande, svarat på viktiga jobbmejl om både mitt artisteri och om Desaiha, öppnat och svarat på fan-post där dom skickat allt möjligt till mig och skrivit autografer på minst 2000 singlar och posters så var jag äntligen påväg hem. De var lika mörkt och disigt nu som de var när jag gick hemifrån imorse. Ush vad jag inte tyckte om vinter. Fast egentligen, så var de bättre med lite kyligare än med gasande sol som i Japan och högt lufttryck, jag var ju trottsallt norrlänning. Jag klev in genom dörren och såg klockan på väggen. Oj, klockan hade redan hunnit bli 19:30. Hela dagen hade gått, och Akina hade varit helt själv. Jag fick allt lite skuldkänslor. Jag tog av mig skorna, hängde upp jackan, tog av mössan och solglasögonen och la dom på bordet i hallen. Sen gick jag ut i vardagsrummet/sovrummet. Akina satt, ihopkurad i den svarta soffan med sina rosa fluff-kuddar och den ljusrosa filten runt benen. Hon hade en skål på bordet, en skål med glass. Jag log när jag såg henne sitta där.
”Hej älskling..” sa jag, med en mjuk och len ton i rösten. Jag satte mig bredvid henne och hon lutade sig mot mig när jag satt mig bredvid henne.
”Har du saknat mig?” frågade hon mig och kollade upp på mig, med ett neutralt ansiktsuttryck. Jag log och pussade hennes panna.
”Hela tiden, älskling..” viskade jag och drog näsan via hennes tinning, ner för hennes öra och sen bakom hennes hår, drog in den goda, fruktiga doften och delade kärleken med henne. Hon log och småskrattade. Jag tryckte lätt ner henne i soffan och la mig halvt över henne, med min överkropp. När våra ansikten träffades igen så drog jag ena fingerspetsen över hennes näsa, mun och haka. Hon log, stort och brett. Jag kysste hennes mjuka, väl formade läppar.
”Har du skött dig med maten idag?” frågade jag henne, och hon nickade.
”De gör jag alltid.. iallafall när jag är hemma” sa hon, med en blinkning. Jag log och dränkte mitt ansikte i hennes hår. Hon hade nyss tvättat håret, och de luktade så gott. Så friskt och så mycket hon. Så mycket min kärlek.
”Jag vill att du följer med imorgon förresten..” sa hon, helt plötsligt. Jag kollade upp och nickade.
”Självklart följer jag med..” vi återförenades i en kyss, mjuk och djup kyss. Imorgon gällde de. Imorgon skulle Akina avsluta sin graviditet.