Del 157
Vi gick hand i hand, förbi folket på perrongerna och genom centralen. Folk kände igen oss, eller iallafall så kände de riktiga Yohio-fansen som följde allt som hade med Yohio att göra, igen mig. Han var heltäckande av svarta kläder och den stora huvan. Man såg inte ett enda blondt eller brunt hårstrå. De små tjejerna stod på håll, kollade på oss och skrattade lite tyst. De vågade sig nog inte fram. Vi hade ioförsig inte tid för autografer eller något annat ändå så de gjorde ju saken bara lättare. Vi satte oss i taxin som väntade på oss utanför, och då tog han av sig huvan så jag fick se hans hår, hans blonda och bruna hår. Han drog mig närmare intill sig och kysste mina rosa-röda läppar, mjukt och lent. Jag slöt ögonen, och var förtrollad i hans armar och hans kyssar. De blöta han gav mig, gjorde mig knäsvag. Eller lättare sagt, nervsvag. Hela jag skakade, mer eller mindre. Även fast de inte syndes. Han avslutade kyssen genom att sätta sin kind mot min, drog efter min doft och kysste min öronsnibb.
”Jag har saknat dig..” viskade han. Jag slöt ögonen, åh vad jag ville ha honom. Här och nu. Han fick mig att glömma alla tankar, problem och de som jag var tvungen att säga till honom. Allting var som bortblåst. Jag älskade honom. Mer än något annat. Sedan drog han bort sin kind från min och träffade mina ögon. Han drog två fingrar från min tinning, precis utanför de långa lösögonfransarna och ner till mina läppar.
”Du är så.. flickigt söt idag..” sa han, mjukt. Jag blundade, långsamt och kollade på han. Sen kysste jag hans fingertoppar. Han log åt mig och drog min närmare intill sig. Vi behövde inte säga mycket, iallafall inte säga någonting alls nu. Vi ville bara ha varandras närhet och kärlek. Ingenting annat. Jag ville få bort tankarna, som ständigt gnagde mig i bakhuvudet.

De var en hektisk dag, som alltid, väl framme i Stockholm. De var interjuver hit och dit, med samma frågor ”Hur känns de?” och på kvällen var de dags för första genrepet. Så nu satt vi i den lilla vita logen, eller sminkbåset eller vad man nu vill kalla de. De var som alltid, mycket folk på en alldeles för liten yta. Och så jag förståss. Som alltid satt ivägen och gjorde ingen nytta alls. Ungifär så kändes de iallafall. Jag satt i hans knä och försökte hålla mig undan, med hans armar runt min kropp. De var en som gav han massage, så han skulle kunna sjunga högre och bättre. Och knäcka alla andra. Nicole sminkade alla fyra som skulle upp på scene, så hon gjorde iordning de tre andra först. Deras sminkningar var något lättare än Yohio's. JENZiiH fixade håret på Fredrik för tillfället, och hade bara gjort Marcus hår än så länge. Kläddesignerna stod och fixade kläderna, Tommy stack in huvudet då och då med infomation och de sprang in o ut folk från den lilla vita logen hela tiden. Dörren hann knappt stängas innan nästa öppnade den. Nu var massagen klar och Nicole attackerade hans ansikte med borstar och makeup, de var som alltid, fullständigt kaos. Men jag satt tryggt, i Yohio's knä. De gick relativt fort och de blev precis klara med allting innan Tommy stack in huvudet o sa att de var klara att gå upp på scen. Jag stod mitt emot honom, han tog mitt ansikte mellan sina händer, träffade min blick och jag satt händerna på hans bröst. Han sjöng, med vackra, stilrena toner och kollade djupt in i mina mörkbruna ögon, och jag kollade in i de linsfärgade brun/svarta ögon han hade.

”Can you see me
Can you feel me
Can you hear me
I'm screaming for you.”

Inte en enda ton satt fel i hans röst. Den mjuka, lena rösten. Han strök sina fingrar över mina kinder och kysste mig.
”Kom nu, kärlekskrank!” sa Marcus och gick ut. Jag log åt honom och han kysste mig igen.

”My head hurts
and my mind's a blur
but I know that you'll always be here”

Sjöng han igen, med lika tonsäkra toner och mjuk röst. Jag log åt honom och skrattade. När han försökte kyssa mig igen så backade jag undan ett steg men han träffade mina läppar ändå.
”YOHIO!!!” skrek Fredrik utanför. Jag avbröt hans kyss och tryckte honom ifrån mig.
”Gå nu..” skrattade jag och han log, brett och stort. Han vände sig om innan han lämnade mig kvar i logen med Nicole och dom andra.
”Älskar du mig?” Han gick långsamt bakåt. Jag skrattade åt honom.
”Ja..” sa ja försiktigt.
”Va?” nu stod han halvvägs ut genom dörren.
”JA.. gå nu!” skrattade jag och han lämnade oss.