Del 133
Vi låg där i soffan en stund. Jag låg med ena benet över hans, huvudet på hans bröst och nära hans kropp. Han hade sin arm runt min kropp och strök sina fingerspetsar mot min längdrygg. Jag rös, lätt och kärleksfullt. Vi kollade på något konstigt tv-program om fiskare ute på havet. Inget direkt intressant, men jag hade inte lust att tänka alls just nu. Bara njuta av värmen han gav mig.
”Du.. jag tror inte detta är så bra..” sa han, helt plötsligt. Jag lyfte huvudet och kollade på honom.
”asså mellan dig och mig.. du har ju faktist yohio..” sa han, jag kände mig lite förolämpad av de han sa.
”Seike.. säg inte så. Jag har ju sagt att de är slut mellan mig och Yohio, de vet du..” sa jag, med bedjande ögon och kollade in i hans brun-blå-gråa ögon. Han var så fin, och så vacker. Jag kunde inte se mig mätt på honom. Han log åt mig.
”Är du säker? Jag vill inte förstöra för honom eller dig..” jag nickade och log tillbaka. Han kysste min näsa, mjukt och försiktigt.
”Du är så söt, Alicia..” sa han tillbaka och kollade in i mina bruna ögon. Jag hade nog känslor för honom, fast jag försökt att dölja de för mig själv under flera månader. Nu gick de inte att dölja längre. Jag ville inte dölja de längre.

Jag var där till ungifär 16 tiden på eftermiddagen, sen skulle jag hem. Han lagade även lunch till mig, kycklingsallad vilket smakade gudomligt gott. Han gjorde allt för att jag skulle känna mig hemmastard, och de uppskattade jag. Han följde även med mig till busshållplatsen, pussade mig hejdå och vinkade av mig när jag satt på bussen tillbaka till lägenheten på Södermalm. Jag kände mig så fri, så lättad och allting kändes så himla bra nu. Jag kunde äta vad jag ville utan att demonerna tog över mitt sinne och jag kunde leva ett liv, de liv jag ville leva och kunna slappna av. Även om demonerna alltid skulle finnas där så kunde jag nu släppa taget och slappna av. Vilket jag inte kunde förut. Jag fiskade upp mobilen ur jackfickan och tog upp instagram. Seike hade lagt upp en bild, nyligen, på sig själv och texten: 'Kill me now, love me forever'. Han var så fin på bilden. Jag blev helt varm i kroppen när jag såg honom. Herregud va jag så kär i honom? Nej kär var jag då inte. Mer förälskad kanske? Mer en förälskelse-känsla som jag kände. Ja, så var de nog. Väl hemma, eller hemma och hemma, i lägenheten så hade mamma lagat mat. Grönsakswook med nudlar, jätte gott verkligen!
”Hur var din dag?” frågade hon och log åt mig när vi satt där på varsin ände av köksbordet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.
”Jo, ja känner mig så fri..” sa jag och log, storlog som ett fån. Hon skrattade lite lätt åt mig, ett typiskt mamma-skratt.
”Så bra då..” sa hon och blinkade åt mig. Jag tror hon visste vad jag hade gjort och som gjorde mig glad. Min mamma läste mig som en öppen bok. Min underbara, alldeles egna mamma.