Del 104
Denna helgen var YOHiO ledig från spelningar, nästa spelning var avslutningen i Stockholm på Annexet tillsammans med hans japanska mentor GACKT. Tanken var att jag skulle följa med, men nu får vi se hur de blir eftersom jag inte var frisk. Jag ville så gärna följa med, men YOHIO var väldigt skeptisk mot de.
”Vill du inte ha med mig till stockholm..?” frågade jag honom, mjukt och försiktigt där jag halvlåg på hans bröst i soffan med mina fingrar lekande på hans tröja. Han suckade.
”Såklart jag vill ha med dig, men klarar du verkligen av att vara med där? All stress och press.. jag är orolig att de skadar dig mer än vad de stärker dig..” sa han och kysste min hjässa. Jag suckade och satte mig upp och kollade på honom.
”Du vill inte ha med mig alltså?” sa jag, surt och blickade honom. Han höll sin arm uppe, som om jag skulle vilja vara med han nu.
”Såklart jag vill ha med dig älskling. Men jag vet inte om din kropp eller hjärnspökerna klarar av de.. då är de kanske bättre att du är hemma med Evelina?” sa han och försökte röra min hand. Men jag ryckte undan den. Han suckade och jag himlade med ögonen.
”Akina, sluta barnsla dig nu..” sa han och suckade.
”Men jag vill följa med dig, er. Jag vill inte vara hemma här hela helgen..” trilskades jag.
”Jag vill ha med dig har jag ju sagt, vi får se hur det blir och vad läkarna säger..” sa han och sappade mellan tv-kanalerna. Nöjd med de svaret la jag mig tillbaka i hans famn igen, och vi fortsatte mysa som om ingenting hade hänt.

Läkarna var väldigt anti till att jag skulle med till Stockholm. De tyckte att min kropp nog inte skulle klara av den pressen som var på ett sådant ställe. Så de rådde mig att stanna hemma. Vilket jag självklart stretade emot och tjaffsade om de när vi kom hem. YOHIO stod och diskade medans jag satt på en stol bredvid bordet.
”yohio.. jag vill följa med er..” sa jag tyst och kollade på han. Han suckade yttligare en gång.
”Vi har redan diskuterat dehär, Akina. Du stannar hemma med Evelina, de blir bäst så.” sa han och ställde de ny diskade glaset i diskstället så de fick droppa av. Jag suckade åt honom.
”Du vill inte ha med mig alltså.” sa jag tyst och drygt.
”Snälla Akina, försök att förstå. Jag vill gärna ha med dig, men de är går inte när du är sjuk..” sa han och ställde ner de sista glaset i stället. Jag muttrade för mig själv.
”Jag är inte alls sjuk..” sa jag tyst, men han hörde de ändå.
”Jo, Akina. Du har ätstörning, då är man sjuk. Men jag kommer stötta dig i detta, jag kommer aldrig lämna din sida..” viskade han, satt sig ner på huk och kysste mina händer. Jag fällde en tår och han torkade bort den med sin tumme.
”Jag kan ta med dig.. om du lovar att sköta dig och äta allting och på de bestämda tiderna vi har kommit överrens om. Okey?” de ledsna jag blev helt plöstligt gladare. Jag slängde mig i hans famn och viskade i hans öra.
”Allt för dig, baby..” sa jag och kysste örat. Han lyfte upp mig, la sina armar runt min kropp och jag träffade hans ögon.
”Watashi wa anata o aishite..” viskade han tillbaka till mig och kysste mig.