Del 111 – YOHiO's perspektiv
Efter flera timmar på Annexet, fixande inför morgondagen, interjuv med tidningar och media så var vi nu äntligen tillbaka på hotellet. Jag undrade hur Akina hade haft de. När vi kom in genom dörrarna möttes vi av SEIKE, som satt i lobbyn. Utan Akina. Jag gick snabbt fram till honom.
”Varför svarar du inte i telefonen?!” frågade han, uppjagat och ställde sig upp.
”Den ligger i väskan.. vad har hänt? Vad är Akina?” frågade jag honom, och oron började stiga ännu mera nu.
”Hon fick panik.. hon bara slog mig och ville inte ha mig i rummet..” sa han. Jag släppte ner väskorna jag hade i händerna och mer eller mindre sprang upp till rummet vi hade på andra våningen. Han kan ju inte lämna henne ensam, inte i dehär tillståndet. De var ju därför vi frågade om han kunde se till henne. Gud vet vad hon har hittat på nu. Jag fick snabbt upp kortet till dörrlåset på dörren och lyckades öppna dörren.
”Akina?!” sa jag direkt när jag kom in. Jag såg direkt att hon inte var i sängen, men hörde kväljande ljud från badrummet. Jag öppnade dörren och där såg jag henne, stå på knä med huvudet i toaletten. Nej, hon spyr upp allting. Jag ställde mig på knä framför henne, höll upp hennes hår så de inte kom spya på de och smekte hennes kind.
”Älskling..” sa jag, mjukt och lent. Hon kollade upp på mig, med tårar i ögonen och kastar sig i mina armar när hon såg mig, gråter och åter gråter ut allting. Jag höll om henne, smekte hennes bruna hår och höll henne intill mig med de gråtande snyftningarna intill min nacke, öra och axel. Jag hade min kind tätt intill hennes bakhuvud och sch:ade henne. Hon grät, och grät, och åter grät. Detta tog slut på alla hennes krafter, alla demoner sög livsglädjen ur henne. Jag ville bara slita alla demoner och tankar ur henne och bomba henne med fina ord, hon dög precis som hon är. Min Akina är den vackraste jag visste och jag ville bara ha henne tillbaka, min gamla tjej, den 13 åriga Akina som jag en gång träffade i Göteborg för nästan tre år sedan. Vad hade sjukdomen gjort av henne?

Efter att ha suttit i badrummet en stund, med henne i famnen så tog jag henne nu i mina armar och la henne i sängen. Såg att halva sängen var full av näringsdryck. Seike hade försökt få i henne den men inte lyckats. Jag la henne på den rena sidan, bäddade ner henne med täcken och kuddar. Hon hade somnat av alla tankar. Jag ringde ner till lobbyn för att säga att vi behöver nya sängkläder och de skulle dom fixa. Jag kollade snabbt på henne, djupt sovande så jag stack ner till lobbyn för att hämta mina grejer och prata med dom andra. Dom kollade på mig när jag kom ner. Jag ville egentligen bara lägga mig ner och gråta. Detta skadade inte bara Akina, utan oxå även mig.
”Hur är de med henne?” frågade Fredrik när jag kom ner, han satt där tillsammans med Marcus, SEIKE och Nicole. Jag bara skakade på huvudet när jag kom fram till dom.
”jag hittade henne på toaletten, hon spydde upp allting igen..” jag satte mig ner i en av fotöljerna.
”Vad de så bra att ha med henne hit..?” frågade Nicole med en sårad blick. Jag fortsatte att skaka på huvudet.
”Hon ville så gärna följa med.. hon lovade mig att sköta maten och allting.. men innerst inne visste jag att hon inte skulle klara av de. Men jag tog med henne hit ändå. De var ett misstag..” jag kände Marcus hand på min axel.
”Du får inte ta på dig skulden. De är ingens fel att de blev såhär..” sa han, medlidande. Jag nickade lite, han hade delvis rätt.
”Förlåt Yohio.. de var inte meningen att lämna henne..” sa Seike och kollade ner i marken. Man såg att han tog illa vid sig efter de jag berättade vad Akina hade gjort. Jag kollade på honom och skakade på huvudet.
”Nej, de är inte ditt fel. Hon hade gjort detta oavsett.. jag måste upp till henne nu..” sa jag och gick.
”Hey! Om du behöver hjälp så vet du vart vi finns..” sa Fredrik innan jag gick. Jag log åt dom och hämtade de nya sängkläderna i lobbyn. Sen gick jag, med tunga steg mot rummet igen. Jag ville egentligen inte gå in, jag ville inte se henne ligga där, sårad och medtagen. Men jag tog mod till mig, och gick in.