Min födelsedag firade jag hos farmor och farfar, även mina kusiner, farbror och faster med familjer var där. Så min 15 års dag var ändå rätt bra, och jag fick många presenter. Men de jag saknade var han, han som jag tillbringade natten med. Jag kunde inte sluta tänka på honom. Han hade inte smsat än heller. Han han fullt upp med spelningen ikväll eller så hade han helt glömt bort de. Satt iallafall i bilen påväg hem till Göteborg nu.

När jag kom hem så låste jag in mig på mitt rum. Jag tog upp mobilen från väskan och la mig i sängen. Först öppnade jag upp facebook för att kolla på bilden jag la upp igår. Den hade fått 8 nya kommentarer och 4 likes. Jag öppnade upp bilden så jag fick se kommentaren.
”Uppmärksamhets-hora” hade en tjej skrivit.
”Hur ser du ut? Äckligaste tjejen jag sett..” hade någon annan skrivit.
”Jävla emo!” var de många som hade skrivit. Jag bara kollade på kommentarena. Var jag verkligen så ful? Var min första känsla. Varför sa folk såhär om mig? Tror dom inte att jag har några känslor? Jag stängde av facebook, la ner mobilen på bordet och tryckte ner huvudet i kudden. Där somnade jag nog en stund och vaknade av att de plingade i telefonen. Jag torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder och såg på klockan. Den var redan 19:37. Jag låste upp mobilen och såg smset. YOHiO hade skickat en bild när han var iklädd i en vit lolitaklänning med rosetter & korsett på bröstet, mycket tyll, lockat löshår, mycket smink, lösögonfransar och högaklackade, vita stövlar med bollar på.
”Nu kör vi” skrev han under. Jag kunde inte låta bli att skratta åt bilden när jag såg den. Han såg verkligen tjejeig ut, tjejigare än jag tillochmed. Samtidigt som jag skrattade så rullade små tårar ner på kinderna. Jag försökte tänka de som YOHiO sa till mig e gång:
'En sak ska du veta, Akina. Du är en av de sötaste flickorna jag har sett på länge, och ändå träffar jag många galna tjejer via bandet. Du verkar vara den perfekta tjejen för mig. Strunta i vad dom säger, för mig är du perfekt.'

Del 14 Akina's perspektiv
Jag hade somnat med alla kläder och smink på mig, jag grät mig till söms yttligare en natt. Alla orden som folk hade skrivit på min bild skar stora djupa sår i mig och mitt hjärta. Blödande sår. Men jag tänkte inte få detta att knäcka mig, jag är svårare att knäcka än så ska dom veta! Klockan var 9 på morgonen, de var tyst hemma så ingen hade nog vaknat än. Så jag smög upp, gick till badrummet och tvättade bort gårdagens smink, borstade ut håret och tog en dusch. I duschen stod jag länge, och lät bara de varma vattnet strömma över min kropp och värma upp min kropp.
”Alicia, jag vill oxå duscha!” bankade min lillasyster Annie på dörren.
”Du får vänta!” ropade jag tillbaka och dränkte mig själv i vattnet.
”Alicia du får vara klar nu!” ropade mamma. Jag suckade och insåg att de var lika bra att lyda, för annars blir de bara jobbigt. Så jag stängde av vattnet, gick ur duschen, tog en handduk och svepte in håret i och satt upp de i en turban på huvudet. Sen torkade jag kroppen och smördje in mig med Body lotion.
”ÄNTLIGEN!” sa Annie när jag gick ur. Jag slog till henne löst när jag gick förbi och låste in mig på mitt rum. Jag tog på mig en alldeles för stor tröja, ett par svarta spetstrosor och mjukisbyxor. Sen tog jag bort turbanen, torkade håret med hårtorken tills de blev fluffigt. Jag kände mig tvingad att skicka iväg en bild till YOHiO när mitt hår var fluff. Så jag tog fram mobilen och tog ett kort, sen klickade jag vidare de till honom. Sen gick jag ut till familjen för att ära frukost.

Nu var klockan 18 och han hade fortfarande inte svarat.
'Hejdu..' skrev jag i ett nytt sms och när han inte svarat på de så skrev jag på facebook. Men han svarade inte, även fast han sett att jag skickat.

'Har jag gjort något?' skrev jag igen, och han hade läst de. Jag tänkte att han kanske inte hade tid att svara. Så jag tog fram japanska böckerna och började läsa läxan.

Och såhär var de i flera veckors tid. Han svarade inte mina sms eller mina meddelande på facebook. Hade de hänt något? Hade jag gjort något som var olämpligt? De fick jag inte veta.