Del 167
Äntligen var vi hemma i Sundsvall igen. Vi var hemma i min lägenhet och hade varit hemma i några dygn. Yohio var i studion och jobbade (som alltid) och jag hade nyss kommit hem från dagvården, och satt nu med telefonen i handen. Jag skulle nu boka tid för abort. Men de tog i. Jag ville inte ha barn, jag ville verkligen inte vara ung mamma. Jag hade så mycket annat jag ville göra innan jag minde mig. Samma sak gällde han. Detta var ett gemensamt beslut vi hade tagit, vi hade båda kommit överrens att barn fanns inte ens på kartan. Jag skulle fylla 17 år i sommar och han skulle fylla 19 år. Noway att ett barn passar in i våra liv. Men de var ändå ett barn, som vi tillsammans hade satt till världen. Eller satt till världen, den var inte fött men de var fortfarande under utveckling. Jag var på ungdomsmottagningen häromdagen och pratade med dom. De var lika eniga som vi var. En abort var bäst i denna situation. Men jag kunde inte släppa de, de var fortfarande 50 % jag och 50 % han, tillsammans skulle de bli hälften jag och häflten han, ett kärleksbarn. Jag ville så gärna se hur barnet skulle bli, kommer den ha samma ögon som sin pappa? Samma asiatiska drag som jag? Kommer den ärva mitt stressiga temprament eller Yohio's lugna norrlandstemprament? Kommer de bli flicka eller pojke? Om jag tog bort barnet nu, så skulle jag aldrig få reda på svaret. Jag satt där, med ett krampaktigt tag om telefonen. Nej nu slår jag in numret, och ringer mödravårdscentralen.

”Hej!” hörde jag en röst när jag gick in. De var han, han var äntligen hemma. Jag satt, fortfarande i soffan med mobilen i handen. Jag hade en lapp framför mig, där de stod fredag kl 12:30. Han kom in i vardagsrummet/sovrummet i min lilla etta och satte sig bredvid mig. Jag kollade bara rakt fram, rakt in i väggen. Han tog den lilla vita papperslappen ur min hand.
”12:30 på fredag..” sa jag. Han visste precis vad jag menade. Han la en arm runt min axel, drog min närmare hans kropp och kysste min hjässa. Och satt sin haka på mitt huvud.
”Allting kommer bli bra.. de lova jag.” sa han, jag vände ansiktet mot honom och såg på honom.
”Lovar du de?” frågade jag honom. Han tog mitt ansikte mellan sina händer, masserade mina kinder med sina tummar och kollade, djupt in i mina ögon. Jag träffade hans brun-gröna ögon, de vackraste ögonen jag visste.
”Akina, har jag någonsin ljugit för dig?” frågade han mig. Jag skakade på huvudet.
”Allting kommer bli bra, jag lovar de. Mitt hjärta..” hans läppar träffade mina, åtrå och lust väcktes i mig.