Del 27
Jag slängde mig på sängen direkt när jag kom hem till lägenheten. Jag ville bort, från alla känslor och alla tankar om honom. Inte ville jag ha honom, eller ville jag de? Jag borrade ner huvudet i kudden, och hoppades för all mitt liv att jag slapp ha dessa känslor igen.

”Hello?!” hörde jag någon säga. Jag ryckte till och blundade tre gånger innan jag öppnade ögonen helt och sträckte på mig. Oj, jag hade visst somnat.
”Hello??” sa rösten igen. Oj, de kommer någon. Snabbt tog jag mig upp på benen och snabbade mig ut till vardagsrummet och ut i hallen via köket.
”Oj, hello!” sa jag till Mitsu, mamman i familjen vi hyrde takvåningen av. Hon var en liten tant, på ca 155 cm med grått, kort hår och alltid så snälla och vänliga ögon. Som en riktig liten tant. I handen hade hon en träkorg med en handduk över som hon räckte över till mig.
”Åh vad snällt, tack så mycket..” de var ungefär de jag kunde säga på Japanska, olika hälsnings och artighetsfraser. Den lilla tanten log, försökte säga tack på engelska och lämnade mig själv i lägenheten. Själv gick jag ut i köket för att kolla vad hon hade gett oss. I korgen fanns de bröd, någotslags risbröd som var helt nybakat, varmt och luktade så gott. Nu slog de mig, hur mycket var klockan var klockan egentligen? Jag vände mig om för att se den stora klockan på väggen bakom mig. FAN OXÅ! Klockan hade redan blivit 19:30, jag hade missat hela japanska-lektionen och tjejerna totalt, vi som skulle köpa mat! Jag kastade mig in i rummet, fick jag på telefonen i all hast och slog upp lösenordet. Fem sms och sju missade samtal, helvete oxå!
'Vart är du? Vi måste gå nu!', 'Hallå, Ellie?!', 'Vi går nu, kom så fort du kan!' hade Toshi skickat, och flera mer. Sen hade jag missade samtal från alla tjejerna. Aj, hur gick dehär till? Precis när jag skulle svara så kom tjejerna in genom dörren.
”Ellie?!” hördes Nikki's röst. Jag släppte telefonen och gick ut till dom.
”Vart har du varit?! Vi har varit jätte oroliga ju!!” sa Toshi, släppte påsarna i händerna och kramade om mig medans Nikki och Mitchiko bar in grejerna.
”Jag slutade tidigare så jag gick hem, och somnade..” sa jag. Nu ljuger jag. Eller de är iallafall delvis sant. Iallafall dedär med att jag somnade.
”Vi har köpt hem sushi!” sa Toshi och gick till köket.
”Vad är detta?” hörde jag Mitchiko's röst och hon kollade på brödkorgen vi åt v Mitsu.
”Vi fick de av Mitsu, de är något risbröd tror jag..” svarade jag henne och hon ställde undan korgen.
”De kan vi ta sen, nu äter vi Sushi!”