Del 42
”Eleanor..” viskade rösten, i mitt öra. Jag blev iskall, skräckslagen men tyckte ändå om de. Hans händer rörde mina bröst och hals. Jag tyckte om de, på något sätt. På något sätt vände jag mig om i armarna på han och öppnade ögonen. Oj så fin han är. Herregud, vad var de för tanke? Varför skulle han vilja ta mitt blod? Han ville ju bara ha mig, hela mig. Tanken och känslorna bultade i mig, hjärtat gjorde volter och sinnet var helt uppochner. De var något han hade som ingenannan hade.

Jag vaknade upp, kall och frusen i en säng, mörkt och balkongdörren stod vidöppen och kall blåst in på mig. Jag satt mig upp i sängen, och tunt, fluffigt och vitt dun och fjädrar blåste lätt på mig. Jag kollade mig omkring, och hela sängen var täckt av de vita och fluffiga dunet blandat med fjädrar. De blandades med tygrester av olika färger. Vad hade hänt egentligen? Vad hade jag gjort? Vad hade vi gjort? Kommer jag ångra detta? Alla tankar snurrade runt i huvudet på mig och gjorde mig helt snurrig. Jag tog på mig en t-shirt som hängde på stolen bredvid sängkanten. Den var alldeles för stor för både mig och Mr Vampyr och vit, kritvit med någon borttvättad text på. Jag hoppade förbi alla kuddar, täcken, dun och fluff som flög runt i rummet när vinden flög in från balkongdörren. Försiktigt gick jag ut, och såg honom, den alldeles snygga och sexiga man, han stod vid ena sidan av balkongen med ryggen emot mig. Han gjorde mig alldels knäsvag, trotts att jag bara såg hans ryggtavla kunde jag se hans ansikte och detaljerna i hans ansikte. Även de minsta skönhetsfel. Eller vänta förresten, alla de skönhetsfelen han inte hade. Han var helt perfekt. Han var perfektion. Jag smög närmare honom och betraktade honom. Han hade nog inte märkt mig ännu. När jag kom närmare honom drog jag en hand över hans nakna rygg och ner över hans rumpa där han hade mönstrade Björn Borg kalsonger på sig som satt smärt över hans rumpa. Han ryckte till och den röd-bruna blicken träffade mig, min sårbara blick. Men han såg sårad ut, som om något skavde i honom. Jag tog hans arm och tryckte mig intill honom för att kyssa hans bicep.
”Håll dig undan från mig, Eleanor. Jag är farlig för dig..” sa han och drog sig undan. Jag blev lite ställd. Skulle han vara farlig? Han gjorde ju hela mig lycklig, hela mig hel! Inte kunde en man som denna göra mig illa. Jag tog ganska illa vid mig när han sa så. Hur kunde han säga något sånt? Han tog med sig glaset med någon alkohol i och ställde sig längre bort. Och stoppade mig när jag gick närmare honom.
”Nej, Eleanor. Jag gör dig bara illa..” sa han och de röd-bruna ögonen brände i mig. Jag skakade på huvudet.
”Nej.. du gör mig inte illa. De är när jag är utan dig som gör mig illa.. kan du förstå de?” frågade jag och gick några cm närmare honom. Men han ville inte tro mig. Men han måste tro mig, herregud. Jag vet väl precis vad jag vill. Eller visste jag de?
”Nej.. jag måste ha dig.. du gör mig aldrig illa. Jag vill inte vara utan dig..” viskade jag fram och tog hans arm för att kyssa hans axel. Hans ögon var vänliga nu, mer åt de bruna hållet och inte de ilskna röd-bruna. Han drog en hand genom mitt hår och spretade med fingrarna så mitt hår, de ljusrosa håret föll mjukt ner på mina axlar och formade mitt ansikte.
”Lovar du, att du måste säga till om jag blir för hårdhänt..?” våra ögon möttes, yttligare en gång. Jag nickade mjukt och svarade på hans fråga.
”Jag lovar.. min prins.