Del 28

Den kvällen var lika ångest och tankfylld som kvällarna innan. Jag ville bara sjunka genom jorden, och aldrig ta mig upp igen. I tankarna kände jag hans läppar på min brännheta hy och lusten som brann i mig, som branden i helvetet. Tankarna tog ofta över ångesten och jag drömde mig bort, ett lyckligare jag, i hans famn och hans trygga röst. Hela han var min trygghet, iallafall i mina drömmar. I verkligheten var han så mystisk, och gick inte att läsa av. De låg något mystiskt på den killen. Jag ville veta varför, vad är de han döljer eller varför är han så avikande? Men vissa gånger är han inte alls avikande, men de finns dom gånger när han är väldigt avikande och väldigt konstig rent ut sagt. Först säger han att han inte vill ha mig, och sen några veckor senare ber han om förlåtelse. Som om jag skulle vara kär i honom och aldrig släppa honom? Fast de är ju sant, Ellie. Erkänn de för dig själv. Viskade mitt undermedvetna till mig. Fast jo, hon hade rätt. Dax att vara rättvis mot sig själv?
Ja, där låg jag med tankarna. Bara jag och mina tankar. Jag och de eländiga tankarna om honom, om något han hade gjort mot mig. Åh vad jag inte ville vara Eleanor Sten nu. Tänk om jag inte flyttat hit, till Japan? Upptäckt denna mystiska man som mer eller mindre tar livet ur mig? Eller blivit japan-intresserad överhuvudtaget. Gud vad lätt livet hade varit då. Jag ville iallafall tro de. Men när jag tänker efter, då hade jag inte träffat mina underbara tjejvänner och inte flyttat till denna fantastiska och konstiga staden, staden med så många ansikten och så många konstiga uttryck, kultur. De var verkligen kulturkrock mellan svenska och japanska-kulturer. Allting var så himla annorlunda om man skulle gemföra med hemma i Sverige. Allting var så konstigt, på något sätt. Inget var de andra likt. Och så ringde klockan, fan. Inte en ny skoldag.

Hela förmiddagen och lunchen hade gått. Nu på eftermiddagen hade vi teori i musik tre timmar och sen två timmar sång. Så inga praktiska lektioner idag, eller sången är väl lite praktisk om man ska räkna med de. Mr Chang, skolans strängaste lärare, slängde ner ett papper framför mitt bord.
”Miss Ellie, lyssna på lektionerna!” sa han och jag mer eller mindre flög upp ur stolen när jag halvlåg på bordet. Jag kollade på honom och nickade.
'GRUPPARBETE I MUSIK-TEORI' stod de med stora bokstäver på engelska. Längst ner på pappret stod grupperna, och jag var tillsammans med mina tjejer, Felice och Tayla, hur skönt som helst. Så nu skulle vi diskutera vem vi skulle göra ett grupparbete om. De skulle vara någon som var känd inom musiken, kändis eller låtskrivare. Båda tjejerna ville ha KEOIS ENTERTAINMENT för att de är stora musikproducenter inom musiken. Och de sa jag ja till, tills jag senare kom på att VD:n för de företaget är YOHIO. Nej, gud nej. Inte de. Men tjejerna var helt på med att fortfarande ha de och vägrade att byta. Ja, vad säger man? Jag fick snällt fortsätta hålla med dom. Fast hjärtat egentligen sa nej.