Del 20

Jag satt ensam uppe, vid köksbordet med en kopp grönt te och en smörgås bredvid mig. Jag doppade den gröna tepåsen i de varma vattnet i min vit/rosa kopp. Mitt huvud var helt paralyserad av alla tankar och alla ställningar jag måste ta till. De dunkade i mig, tankar som ”Han vill inte ha dig” och ”Du förtjänar ingen”. Jag blev helt ställd och visste inte riktigt vad dessa tankar ville mig. Innerst inne visste jag egentligen att jag inte kunde få honom och han skulle inte kunna få mig. Nej de fanns inte på min världsbild. Men jag ville så gärna. Han hade ju fått mig att tro. Men de var fortfarande något med denna mystiska, vampyrliknande kille. Något som jag inte kunde sätta fingret på vad de var för något. Åh de enda jag ville var att bara ha honom, här och nu.

Dagens första lektion var musiklära, med en lärare som knappt kunde engelska och bröt på japanska. Jag var fortfarande helt i trans efter de som hände imorse. Tjejerna hade inte sett någonting, de hade inte förstått någonting iallafall. Jag ville inte visa min svaghet utan alltid vara starkast. Jag hade börjat umgås med två tjejer i min nya klass. Den ena var Tayla och kom från Florida i USA, en trevlig tjej men lite blyg. Den andra hette Felice och kom från Italien. Vi hade alla samma drömmar och hoppades att detta skulle leda oss in i framtiden och få oss att kunna leva på musiken. Vi bollade ofta tankar och idéer med varandra och satt ofta i skolans caféteria för att plugga musik och tentor. I min klass var vi runt 10 pers så det var inte en sån stor klass, vilket var skönt. Även fast jag försökte glömma honom och hans ord som han sa till mig, så kunde jag inte släppa de. Menade han verkligen det han sa? Vad menade han med de som hände i bilen då? Var de bara något som ”hände”? Var jag en leksak som han ville testa att köra lite med.

”Kolla, där är vår snygga musikproducent..!” viskade Felice åt mig och jag reagerade genast. Han stod utanför och kom nu in i klassrummet. Nej, fan. Vad gör han här? Vad ville han? Nej detta var inte bra. Jag blev varm i kroppen, andetagen blev snabbare och jag kände mig nästan svimfärdig. Nej varför reagerade min kropp såhär?
”ursäkta, mr Yogkui. Men jag ville bara meddela er att dagens musikproduction-lektion är inställd..” sa han på dendär perfekta engelskan. Åh vad jag var helt galen i honom. ”Nej, Ellie. Han vill inte ha dig!!” skrek nästan mitt undermedvetna. Men jag var helt förtrållad, i hans skönhet och hans blekhet. Jag ville ha honom, men han ville inte ha mig. Nejnejnej jag vill, och jag ska ha honom!