Del 170 – Akina's perspektiv
Idag gällde de. De var idag som barnet skulle avlägnas från min kropp. De var en konstig känsla, och ingen av oss sov under den natten. Jag låg på Yohio's bröst som vanligt, och tänkte på ingenting. Klockan hade nu börjat nära sig 9 på morgonen. Nervösiteten var ett faktum.
”Tänk om de gör ont.. jag menar, att ta bort barnet..” sa jag och rörde mina fingertoppar i en cirkel runt hans bröst. Han suckade tungt, och jag vände huvudet och kollade på honom.
”Jag lovar, mitt hjärta, att de inte kommer göra ont. De gör detta varje dag, jag tror att dom vet vad dom gör.. eller hur?” sa han, med en mjuk och lugn blick. Jag nickade. Jo han hade nog rätt. De är bara jag som barnslar mig. Han tog sin hand under min haka och drog sitt ansikte närmare sitt.
”Jag ska se till att de inte gör ont, jag lovar..” viskade han till mig. Jag kunde bara hålla med, han visste de rätta och jag var bara nervös. Yohio skulle aldrig vilja att jag hade ont, de vet jag.
”Kom, nu äter vi frukost..” sa han, pussade min panna och drog upp mig med en hand. Vi gick mot köket och han tog fram allt möjligt på bordet. Jag stod vid diskbänken och han la sina händer runt min midja, och ner på min mage. Min gravidsvullna mage. Jag drog in magen, och rös när han la sin haka på min hals och kysste mig bakom örat. Jag njöt, emotionellt. Åh vad jag älskade honom, han älskade mig. Han ville ha mig. Jag ville ha honom.
”Jag älskar dig..” sa han, mellan de mjuka och lena kyssarna bakom mitt öra och de mjuka orden lekte ur hans hals, och hans adamsäpple. Åh jag ville bara ha honom, här och nu. I min lägenhet. Han visste precis mina svaga punkter. Åtrå och lust väcktes under min hy och blodet flödade vilt i min kropp. De gick inte att hantera. Jag kunde inte hantera någonting. Jag vände mig om i hans armar, och rörde hans adamsäpple, försiktigt och lätt. Men han puttade lätt undan mina fingrar och log.
”Nej älskling.. nu ska vi äta frukost..” sa han, och gick ifrån mig. Jag suckade, tog med brödet och satt de framför oss på bordet. Där rök den chansen att få honom. Igen.

Nu var vi inne på mödravårdscentralen som låg inne i Sundsvall sjukhus. Vi hade nyss fått order om att sätta oss i väntrummet och vänta innan sköterskan skulle hämta oss. Eller hämta mig. Han fick tydligen inte vara med där inne. Men jag skulle nog klara mig. Vi satt oss ner på en av de svarta skinnsofforna som stod i väntrummet. De var ett flått väntrum vi hade fått. Inte dåligt med skinnsoffor och skinnfåtöljer att ha i ett väntrum. De var inte bara vi i väntrummet. De var oxå ett flertal andra. En höggravid kvinna i vit tubtopp och grå tröja tillsammans med svarta jeans. Hon var runt 35 års åldern. Sen satt de en annan tjej, ensam i ett hörn. Hon var max 16 år. Hon satt och kollade ner i sin svarta iPhone. Hon kanske var som jag, blir gravid av misstag. Nej usch, de var hemskt. Sen satt de ett ungt par också, tjejen var nog runt 25 år och killen bredvid var något äldre. De satt och höll varandras händer. Hon såg inte gravid ut, eller så gömde hon de under den tjocka jackan. Jag letade efter Yohio's hand. Han hade telefonen i andra och lyfte blicken från telefonen för att ta min hand, la mobilen i knät och smekte min hand med den andra. Han log, ett varmt och tryggt leende.
”de kommer gå bra.. jag lovar..” han kysste mjukt min kind. Han hade svarta kläder på sig, svart dunjacka, svarta jeans, grå mössa som täckte hans hår och stora, tonade solglasögon. Allt för att folk inte skulle känna igen honom. Men jag kände igen honom. Och de var de viktigaste. Dedär varma leendet gjorde mig trygg och lugn.
”Alicia Green” sa en gråhårig, tjock sjuksköterska med vita sjukhuskläder och blåa crocks på fötterna. Hjärtat gick i 110 km när hon ropade upp mitt namn. Nu var de dax. Nu gällde de. Jag kollade mot Yohio, som log och viskade till mig.
”Jag finns här.. gå nu..” viskade han. Jag blev lugn, lät mina fingertoppar röra hans en sista gång innan vi skiljdes åt. Jag gick med en tjocka, gråhåriga sjuksköterskan in i ett rum. Där stod en kvinnlig läkare, med munskydd som hon tog av sig och hälsade artigt.
”Hej Alicia..” sa hon och tog min hand. Hon var ung, runt 35 år och luktade mint, precis som de gjorde hemma hos min farmor. Detta kändes obehagligt. Hon bad mig att sätta mig på andra sidan av skrivbordet och gav mig ett papper med frågor jag skulle fylla i.
”svara så ärligt du kan på frågorna..” sa hon, med ett brett leende. Mint-tanten tog sedan fram handskar och ett nytt munskydd när jag skulle skriva i frågorna. När jag kom till fråga tre så bestämde jag mig. Jag vill ha mitt barn. De var min halva Yohio. Inte skulle någon medelålders mint-tant få ta ut mitt barn. Herregud. Låt mig vara ung mamma då. Jag är väl ingen dålig mamma för att jag fyller 17 år i sommar. Jag ska bli en jävligt bra mamma. De ska jag bevisa. När jag väl hade bestämt mig så sköt jag undan stolen så den slog i marken, tog min jacka och lämnade snabbt och springande undersökningsrummet. Jag ville bort härifrån, innan de tvingade mig. Yohio ställde sig upp när jag kom inspringandes i rummet och jag sprang in i hans famn, den varma famnen. Den luktade så sött, och mystiskt.
”Vad gör du, Alicia? Du ska ju vara där inne..” sa han och tog mitt ansikte i hans händer. Jag nickade och tog ett djupt andetag innan jag svarade honom.
”Skulle du hata mig om jag sa att jag inte vill göra abort? Jag klarar inte av att mint-tanten ska ta ut barnet ur mig.. de är våra halvor.. de är min halva Yohio som ligger i min mage, utvecklas och gror. Jag vill inte att de tar ut honom.. för de känns som de tar ut dig..” jag såg hans ansiktsuttryck övergick från rädsla till ett mjukt leende. Han kramade om mig.
”Har du verkligen bestämt dig?” frågade han yttligare en gång. Jag nickade stort, med tårar i ögonen. Jag kastade mig i hans armar och han lyfte upp mig, mjukt och försiktigt.
”Säg att du älskar mig..” viskade jag i hans öra. Han släppte ner mig, lika mjukt och försiktigt. Tog bort en hårslinga från mitt ansikte och kollade in i mina ögon.
”Jag älskar dig.. jag älskar er..” sa han, tog sin hand på min mage och kysste mig. Nu var de vi, alla tre, för alltid.